I länder där lönen sätts i centrala förhandlingar klarar sig unga bättre än i samhällen där förhandlingarna sker på en lokal nivå, visar ny forskning från myndigheten Sieps. 

Hur många unga som hamnar i utanförskap beror på vilken nivå löneförhandlingarna förs på.

– I samhällen med centrala löneförhandlingar hamnar färre unga utanför, säger forskaren Monika Hjeds Löfmark som tillsammans med forskarkollegan Jonas Eriksson skrivit Siepsrapporten ”Arbetslöshet och utanförskap bland unga i Europa” för den statliga myndigheten Sieps.

Sieps uppdrag är att på ett självständigt och allsidigt sätt belysa aktuella europapolitiska frågor.

I rapporten analyserar forskarna vad det är som gör att unga som hamnar i utanförskap.

– Det finns cirka 15 miljoner unga som lever i utanförskap i EU i dag, fortsätter Monika Hjeds Löfmark.

De kallas neets, den växande skara unga, mellan 15-24 år, som saknar jobb, utbildning och praktik. Begreppet neets (not in education, employment, or training) börjar få fäste bland allt fler forskare och politiker som vill jämföra ungas utsatthet mellan olika länder.

Studien visa att lönebildningen har stor betydelse för andelen neets i ett land.

I länder med centrala löneförhandlingar tas en större hänsyn till samhällsekonomin i stort och lönerna ökar långsammare. Det gynnar unga som får lättare att få jobb.

Centrala förhandlingar gör att det även blir effektivare att producera varor och tjänster. Då produktiviteten ökar stärks företagens konkurrenskraft och arbetstillfällena blir fler vilket också är bra för unga.

Monika Hjeds Löfmark framhåller även en annan fördel.

– Förhandlingarna mellan parterna kan i sig själv leda till en starkare sammanhållning i samhället, säger hon.
Under uppgörelsen växer en tillit fram, inte bara mellan parterna utan även för samhällets institutioner och det blir tydligt vilka regler och förutsättningar som gäller på arbetsmarknaden.

Unga som lever i länder med stora informella ekonomier med en hög andel svartjobb löper däremot en större risk att hamna i utanförskap och halka ner i neetsgruppen.
Frågan blir då vad kan göras för att minska den svarta ekonomin? Ett sätt skulle kunna vara att höja minimilönerna. Men det är en metod som enbart funkar i vissa länder, i nordvästra Europa bestämt. Där leder en höjning av de lägsta lönerna till att fler jobbar i den vita ekonomin, enligt en rapport från Världsbanken.

Det omvända gäller dock i sydöstra Europa. Där leder en höjning av minimilönerna att jobben trängs ut från den vita ekonomin och fler jobbar svart. Skillnaderna beror på att myndigheter fungerar olika i olika länder. Det är helt enkelt inte lika lätt att få genomslag för en lönereglering i sydöstra Europa.

När forskarna undersöker vilka det är som har störst risk att halka utanför så är låg utbildning en tung förklaring.

Många i neets-gruppen har endast en grundskoleutbildning eller har slutat gymnasiet utan fullständiga betyg. En trasslig familjebakgrund och missbruksproblem ökar också risken.

Hur utbildningen ser ut i ett land har dessutom stor betydelse.

– Bra lärlingsutbildningar minskar utanförskapet, säger Monika Hjeds Löfmark.

I Tyskland och Danmark finns en lärlingsutbildning som har nära kopplingar till företagen. Studenterna spenderar större delen av sin tid på företaget som också betalar en viss ersättning. Det här är en av förklaringarna till att ungdomsarbetslösheten i Tyskland och Danmark är så låg, 7 respektive 13 procent jämfört med den svenska som ligger kring 23 procent (EU-genomsnittet).

En annan bild växer dock fram om man i stället jämför andelen unga i utanförskap. Där hamnar länderna på ungefär samma nivå. I Sverige är andelen neets 7,8 procent, i Tyskland 7,7 och i Danmark 6,6 procent.

 

FAKTA Andelen (%) neets 2012 i olika länder

Bulgarien 21,5

Grekland 20,3

Portugal 14,1

Storbritannien 14,0

Finland 8,6

Sverige 7,8

Tyskland 7,7

Danmark 6,6

Österrike 6,5

Nederländerna 4,3

 

Källa: Eurostat, med neets menas personer mellan 15-24 år som varken studerar, arbetar eller är i praktik.