Medlare både som facklig och chef

Vägarbetaren Jan Salkert blev vid årsskiftet biträdande arbetsmiljö­chef på Svevia. Tidigare var han heltidsfacklig i 13 år inom Seko.

Varför värvades du till chef?

– De tycker att jag får saker gjorda, har lätt att nå ut till medarbetarna och har ett förtroende i organisationen. Jag går hem både hos gamla arbetskompisar och chefer. Och så kan jag samtliga verksamhetsområden.

– I min fackliga roll har jag alltid försökt hitta en roll som medlare, så att det blir bra både för chefen och den anställda. Det är så jag vill jobba nu också, vara lösningsorienterad, i stället för att säga vad som är rätt och fel.

Är befordran ett smart sätt att bli av med facklig kompetens?

– Så känner inte jag det, utan man vill ta tillvara på min kompetens. Vi är ett modernt företag med modernare strukturer.

Hur ser du på att det är tomt på din gamla stol som klubbordförande?

– Många beklagar det, inte för att de tycker att jag har valt fel. Också arbets­givare säger att jag har skapat ett vacuum och det känns väl trevligt att höra att jag har betytt något.

Kommer du att förhandla mot gamla fackliga kolleger?

– Jag kommer att möta skyddsombud och deras synpunkter och krav. Men det är inte samma partsförhållande när det gäller arbetsmiljö, som till exempel med löner.

Vad är största skillnaden med att bli chef?

– Min fackliga strävan har gått ut på att jag tror att folk gör ett bra jobb om de trivs på jobbet. Det skapar vinst i slutändan för företaget och det tror jag på även som arbetsgivarrepresentant.

– Skillnaden blir väl att gå från att bli utvärderad av en demokratisk organisation, till att det är en person, arbetsgivaren, som bedömer mitt jobb.

– Bara för att du jobbar fackligt, ska du väl kunna göra andra val, och inte bli bortglömd för andra karriärer, det vore ju att diskriminera dem som jobbar fackligt. Det är ett sundhetstecken att ett företag ser individen bakom den fackligt förtroendevalda.