”Lite ensamt på något sätt”

Ekonomen Ingrid Jacobsson, sedan i våras ekonomichef på Högskolan väst, var tidigare vice ordförande för ST-klubben.

Varför har du engagerat dig fackligt?

– Jag gillar att påverka, inte att vänta.

Varför blev du chef?

– Jag har en drivkraft att ta på mig nya saker. När ekonomichefen gick i pension hade jag jobbat nära honom de senaste åren. Arbetsgivaren trodde på mig och jag var intresserad av att utmana mig mer.

– Jag var insatt i mycket av ekonomi­arbetet. Genom det fackliga arbetet hade jag lärt mig vikten av att planera och förbereda, och träffat ledningen mycket. Det fackliga arbetet har varit en kompetensutveckling, det kanske bidrog till att jag tog klivet.

Kunde du påverka som facklig?

– Mitt stora ansvarsområde var löne­frågan. Vi har lyckats få arbets­givaren att ändra arbetssätt när det gäller lönesättning. Tidigare förhandlade man fram en pott för anställda kopplade till TCO och en för dem kopplade till Saco, då var det svårt att ändra strukturerna. Vi hävdade att det fanns diskriminering inom vissa grupper. Vi fick i princip igenom att det i stället blev en strukturell pott för att få bort orättvisor, och en individuell pott.

Hur går löneförhandlingarna i år?

– De håller på nu och har som mål att bli klara till februarilönen. Jag har inte varit inne i diskussionerna från arbetsgivarsidan, bara blivit tillfrågad litegrann i förväg. Det känns lite konstigt. Men jag hade jobbat så hårt med det så länge, lagt ner så mycket energi, så på ett sätt är det skönt att inte göra det en gång till.

Hade ni en god facklig samverkan på arbetsplatsen?

– Ja, vi har fått mycket beröm från arbetsgivaren för vårt sätt att jobba inom ST. Vi ville komma in tidigt, vara en part att prata med, vi utgick inte från att arbetsgivaren ville ont, eller att arbetsgivaren trodde att vi ville förstöra. Så min insats inom facket kan ha funnits med i vågskålen när jag fick jobbet.

Har du fått lov att släppa vissa åsikter eller övertygelser?

– Nej, men jag måste tänkta på att jag inte kan ha samma perspektiv. Om arbetsgivaren har sagt något så måste jag naturligtvis stå bakom det. I de chefsgrupper jag är kan jag i vissa fall framhålla saker, men jag måste tänka på att jag inte har något fackligt mandat längre.

Vad är största skillnaden för dig?

– En tydlig sak är att jag inte längre får information om vad som händer på hela högskolan, vilket jag fick som facklig.

Tillhörigheten är en annan, det visste jag innan, men det är först när man är där som man märker det. Det gick upp för mig att jag ses som chef, även om jag inte har personalansvar för dem som jobbar med ekonomi, och efter det blir det inte riktigt likadant. Det är lite tråkigt, lite ensamt på något sätt, som man får fundera på hur man ska tackla, säger hon.