Återigen angrips rätten till abort.
Diskrimineringsombudsmannen DO överväger att ta upp ett ärende där en barnmorska inte fått ett sommarvikariat därför att hon, som hon själv anger, av religiösa skäl vägrade delta i den aborttjänstgöring som ingick i vikariatet.
Men svensk lagstiftning är inte en fråga om personligt val, inte heller när det gäller att få aborter utförda.
Lagen ska gälla lika för alla, oavsett var man bor i landet och oavsett vem man är, vare sig det gäller etnicitet, ålder, kön eller religion.
Det här borde vara en självklarhet och är det nog för de flesta.
Många minns det berättigade ramaskri som följde när en tingsrätt för några år sedan motiverade ett milt straff med ett förvirrat resonemang om att förövaren på grund av sin religiösa tro inte riktigt insåg handlingens straffvärde.
Domen ändrades naturligtvis i högre instans.
Det är därför underligt att debatten inte blivit större när DO nu överväger att ta upp ärendet med den abortbekämpande barnmorskan.
En barnmorska som alltså anser sig ha rätt att motsätta sig andra kvinnors personliga och framför allt lagliga rätt till abort.
Men en sköterska som inte vill följa svensk lag i sin patientkontakt ska naturligtvis söka ett annat jobb.
Så enkelt är det och så enkelt ska det vara.
Det är lika självklart som att en polis ska söka sig någon annanstans om hon eller han inte vill följa svensk lag och ta emot brottsanmälningar.
Att skilja på lag och tro är fundamentalt för en sekulariserad statsutövning där religioner ska kunna leva sida vid sida.
Sköterskan ska naturligtvis inte tvingas utföra aborter mot sin vilja, men då kan hon inte heller arbeta på en tjänst där abortvård ges enligt lag.
Vi ser nu en våg av religiösa försök att inskränka aborträtten, en våg som också riktar sig mot den sekulariserade svenska lagstiftningen, och sköterskans DO-anmälan ligger väl i linje med de grupper inom Kristdemokraterna som vill ha en ”samvetsklausul” inom vården som ska vara överordnad svensk lagstiftning.
Men det är viktigt att hålla rågången skarp mellan lag och religion.
Efter den förra Diskrimineringsombudsmannen Katri Linnas förödande praxis att ställa grupper mot varandra och i domstol försöka skapa en diskrimineringshierarki över vilka grupper som ska ha rätt att diskriminera andra har DO sakta försökt återupprätta sin verksamhet.
Förhoppningsvis kastar inte DO än en gång sin trovärdighet överbord genom att försöka driva det nya ärendet i domstol.
