Grekerna fryser. I själen på grund av ett kallsinnigt EU som kräver martyriska uppoffringar av befolkningen. Och rent fysiskt – eftersom de inte har råd att värma upp sina hem.

Arbetets reporter Erik Larsson har pratat med Vanessa Foudouli. Hon har tur – hon har jobb. För de allra flesta i EU:s ordförandeland är nutiden och framtiden oviss. Efter de senaste årens mörker tas ändå minsta lilla ljus emot med stark (överdriven) optimism – och det kan räcka långt. Grekerna har gjort det förr. Tog sig faktiskt ut ur en militärdiktatur och återskapade sitt eget påhitt – demokrati.

Det blir kallare i Sverige också.

30 år på samma jobb. Då borde man väl vara säker, åtminstone så länge verksamheten är efterfrågad och man fortfarande fixar jobbet.

För inte allt för länge sedan ansågs det självklart. Och fick en trotjänare ändå gå – när arbetsgivaren därtill var nödd och tvungen – så hade ju den uppsagde rätt till återanställning om möjligheten gavs.

Så sa lagen – som var påverkad av moralen – som var påverkad av lagen – som var …

Sedan släpptes bemanningsföretagen in, och AD dömde att det nog var OK ändå (i landet med en av västvärldens generösaste bedömningsgrunder för arbetsbrist – arbetsgivaren avgör) att säga upp på grund av arbetsbrist och sedan hyra in till samma jobb.

Så nu står Jan, Bobo och Marek utan jobb. Andra målare gör deras jobb på tunnelbanevagnarna i Stockholm, berättar reportrarna Johanna Wreder och Göran Jacobsson.

Det var inte arbetsbrist, plötsligt krävdes också en avancerad lackteknik som de tre erfarna målarna inte ansågs behärska. Hallå? Uppfanns den tekniken på en dag? Varför ingen kompetensutveckling?

Arbetsgivaren tvår sina händer. Jan, Bobo och Marek är till åren komna och hörselskadade.

Så vi fryser lite i Sverige också.

Gösta Torstensson har hamnat i kläm i det nya kyliga landet. Sandra Lund har pratat med honom. Han gör som läkarna säger och knaprar smärtstillande medicin mot sitt skadade knä och sin depression. Narkotika, säger arbetsgivaren. Nu är Gösta avstängd från jobbet utan lön.

Som sagt. Moralen påverkas av reglerna och vice versa. Om politikerna hade vett att i besparingsiver och längtan efter nya (gamla) tider inte framställa människor som fuskare/utbytbara/kostnader – så skulle nog inte heller så många arbetsgivare välja lättaste vägen ut – och glömma hänsynen.