Mitt förhållande till Facebook är gott. Jag struntar i att allt förmodligen övervakas och lagras. Jag struntar i att uppgifterna om mig är en handelsvara. Men bodde jag i en diktatur skulle jag förstås hitta andra strategier.

Vinsten är de tillfälliga eller kontinuerliga sammanhangen, som vore väldigt svåradministrerade på andra vis. Inbjudningar, öppna och hemliga grupper. Och att sannolikheten för lyckliga sammanträffanden ökar drastiskt.

Det är ju ändå en slump vad man får reda på – då är det bättre att skruva upp flödet.

Men avgränsningarna är det bästa. När folk hjälps åt att prata om samma grej. Riktar koncentrationen åt samma håll. Det skapas ett rum, som en sal på ABF.

Screenshot 2014-01-15 14.41.12En sån pågående sammankomst är gruppen Front mot rasism och gryende fascism, som tillkom på privat initiativ och nu har 5.700 medlemmar.

De första dagarna var stormiga, med sabotage och hetsiga debatter om helt andra saker, och om formalia. Men nu är det en konstruktiv stämning, och tal om att även fortsätta IRL, på lokal basis.

Olika slags information och analyser blandas med utrop och instämmanden. Vis av erfarenheten vet jag att det kan kracka ihop på nolltid. Men just nu är det ytterst meningsfullt. Här är länken!

John Swedenmark