Står stark

I alla akademiska yrken ska det vara möjligt att tredubbla sin lön under ett yrkesliv. Sacos gamla paradparoll om livslön har fått ett konkret och slagordsmässigt innehåll.

Kongressen beslöt att en startlön för en akademiker på exempelvis 25 000 kronor i månaden bör nå 75 000 kronor när arbetslivet går mot sitt slut.

– Enkelt och konkret, säger Sacos ordförande, Göran Arrius som är nöjd med parollen.

I dag har flera akademikergrupper en löneutveckling som är i det närmaste platt. Ingångslön och slutlön är till förvillelse lika, trots fleråriga eftergymnasiala studier.

Sjukgymnaster kan till exempel starta sitt yrkesliv på 22 000 eller 23 000 kronor i månaden och sluta detsamma på 27 000 eller 28 000 kronor, säger Göran Arrius.

Fackets kongressbeslut ska göra det tydligt för alla akademiker vilka lönepolitiska ambitioner centralorganisationens förbund har. Inte minst vid medlemsvärvning och profilering av förbunden kan parollen vara viktig. Men den tjänar också som en slags ledstjärna för de lönepolitiska ambitionerna i avtalsrörelser och lokala förhandlingar.

Trots de ännu ouppfyllda målen för akademikernas löneutveckling fungerar medlemsvärvningen bättre inom akademikerorganisationerna än på många andra håll. Sacoförbunden fortsätter att öka när många förbund i TCO och LO har och har haft svårt att försvara sina medlemssiffror.

Över huvud taget kan Sacos ställning betraktas som starkare än tidigare. En viktig anledning är att gränsdragningen mellan förbund och centralorganisation blivit tydligare. Det skapar mindre friktion.

Med en travestering av trontalet vid riksdagens öppnande kan Sacos förhållande till främmande makt i dagsläget beskrivas som gott.

Akademikerorganisationens position och förhållande till andra centralorganisationer, arbetsgivarna och statsmakten är vid årsskiftet 2013/14 stark och oomstridd.

Kongressen i mitten av november visade upp en centralorganisation i harmoni. Borta var de gamla surdegarna mellan förbunden – och mellan förbund och centralorganisation. Ett tydligare mandat för vem som gör vad har uppenbarligen skapat en bättre fungerande organisation.

För ordförande Göran Arrius är lugnet ett tecken på akademikernas växande styrka och betydelse i samhället. Deras obrutna medlemsframgångar är också ett tecken på att ”något gör vi väl rätt”, som han formulerar det.

Att allt fler har en akademisk utbildning i bagaget vid debuten på arbetsmarknaden skapar goda förutsättningar för just Sacoförbundens rekryteringsarbete. Samtidigt innebär utvecklingen att allt fler LO-förbund ser sin potentiella marknad krympa.

– Mot den här bakgrunden borde vi vara ännu bättre än vad våra siffror visar. Vår andel av de akademiskt utbildade kan fortfarande höjas rejält, konstaterar Göran Arrius.

De akademiker som i dag säger nej tack till fackligt medlemskap är i huvudsak två kategorier, enligt Sacos ordförande:

– Vi har en grupp som anser sig vara så stark på arbetsmarknaden att de inte ser behovet av hjälp och stöd av någon facklig organisation över huvud taget. Den andra gruppen nejsägare tillhör en ideologisk gruppering som är emot fackföreningar som idé, säger han.

I kampen om medlemmarna, att behålla de nuvarande och vinna de kommande, betonar Sacos ordförande individnyttan och behovet av att erbjuda det var och en söker.

– Och det är så olika. Det kan vara allt ifrån att få tillgång till förbundens lönestatistik till en djup övertygelse om vikten av en facklig organisation på arbetsplatsen, säger Göran Arrius. Vi måste svara mot allas behov.

Om den gångna kongressen kan sägas ha varit en manifestation av enighet och samsyn ser Sacoordföranden fyra tuffa utmaningar framför sig och förbunden de närmaste åren (se artikel nedan). l

Fyra tuffa utmaningar för akademikerfacken

Utbildning

Hela skolsystemet måste rustas upp, enligt Sacos ordförande. Det är inte enstaka delar som sviktar. Resultaten är så svaga att alla stenar måste vändas. Det handlar om lärarnas lön och ställning, elevantalet i klassrummen, pedagogiska resurser vid sidan av lärarna. Det fria skolvalet måste granskas – ja, ingenting får lämnas åt slumpen. Utvecklingen måste vändas, enligt samstämmiga akademikerförbund.

– Om grunden är dålig får det återverkningar också på överbyggnaden. Utbildningsfrågan berör därför alla, säger Göran Arrius.

Forskning

Att forskare använder en (alltför) stor del av sin tid till att jaga pengar för angelägna forskningsprojekt behöver ändras. Fasta forskningsanslag i högre utsträckning är därför ett eftersträvansvärt mål, enligt Sacoordföranden. Han sneglar på Nederländerna som har en annan fördelning mellan fasta anslag och projektpengar.

– De får fler artiklar publicerade i ansedda vetenskapliga tidskrifter och betraktas i dag som ledande på flera områden, säger han. Kanske är de fasta anslagen en delförklaring till framgångarna. Mer tid ägnas helt enkelt åt rätt saker.

Välfärdsteknologi

I takt med att en allt större andel av befolkningen blir äldre och kräver insatser av olika slag ökar behoven av smarta tekniska lösningar. Det kommer inte att räcka med enbart att fler anställs i de här sektorerna. Ny avancerad teknik är en del av vår framtid också på det här området.

– Med tanke på att Sverige redan ligger långt fram kan välfärdsteknologi dessutom utvecklas till en stark svensk exportgren, säger Göran Arrius.

Integration

Alla, inte minst akademiker från länder utanför EU, måste integreras på ett mycket bättre sätt än i dag. Det är ett närmast ofattbart slöseri när civilingenjörer eller läkare kör taxi i Sverige för att vi misslyckas med att validera deras examen och se till att rätt person hamnar på rätt plats.

– Vårt behov av välutbildad arbetskraft från andra länder är på sikt mycket stort. Och vår attraktionskraft avgörs till stor del av hur vi tar hand om dem som väljer Sverige som sitt framtida hemland. Konkurrensen om arbetskraften kommer att skärpas i framtiden, varnar Göran Arrius.