Under nära ett decennium sjönk reallönerna år från år i Tyskland. Inget annat västeuropeiskt land hade så svag reallöneutveckling som Tyskland mellan 2000 och 2009.

Nu har dock Tyskland åter hamnat på svarta siffror när det gäller löneökningarna. Tillsammans med ett fåtal länder – inte minst Sverige – redovisar Tyskland reallöneökningar för 2013.

Takten är dock påtagligt försiktig. Men bara det faktum att löntagarna ser sina reallöner öka markerar en tydlig förändring jämfört med det första decenniet på 2000-talet.

Och det finns mycket att ta igen. Trots remarkabla exportframgångar under senare år har de anställda fått en sjunkande andel av vad industrin skrapat ihop.

Löneandelen har dalat och i omvärlden har den tyska återhållsamheten väckt vrede. Det har uppfattats som ett sätt att från en styrkeposition konkurrera med lägre och lägre löneökningar.

Samtidigt är det en lång rad euro­peiska länder som redovisar betydande reallöneminskningar under 2013. I inte mindre än 12 av 28 EU-länder ser reallönerna ut att minska, på flera håll kraftigt.

I snart sagt alla EU-länder (23 av 28) finns i dag lagstiftade minimilöner, och också olika former av allmängiltigförklaring av framförhandlade kollektivavtal.

Den politiska närvaron inom lönebildningen går nu att utläsa på ett mycket tydligt sätt. Offent­liganställdas löner har genom politiska beslut frysts på många håll och sänkts kraftigt i flera andra länder.

Minimilönerna har sänkts dramatiskt i flera av de krisdrabbade sydeuropeiska länderna genom samma enkla politiska förfarande.

Pensionsåldrar har höjts, pensioner har sänkts, arbetstider har förändrats. Ja, politiken har attackerat det mesta för att spara sig ur krisen.

Med avtal som dominerande modell på arbetsmarknaden skulle försvaret för framförhandlade löner och villkor ha varit avsevärt mycket starkare – och den politiska klåfingrigheten mycket enklare att hålla borta.

För att den dominerande kraften i europeisk krispolitik, åtstramning, inte ska breda ut sig ännu mer står hoppet till en fortsatt tysk utveckling i nuvarande riktning. Men den efterlängtade motkraften måste också, enligt löneexperterna vid WSI i Düsseldorf, omfatta övriga nordeuropeiska och nordiska länder.

Så här sammanfattar doktor Thorsten Schulten, WSI, sin syn på det europeiska lönedramat:

Det handlar om att bedriva en expansiv lönepolitik och stärka efterfrågan i ekonomin. Försöken att spara sig ur svårigheterna och skapa ökad konkurrenskraft genom låga löneökningar har snarast skärpt svårigheterna.

FOTNOT: WSI uttyds Wirtschaft und sozialwissenschaftliches institut och är en del av Hans Böckler-stiftung (IDW). Läs mer om rapporten på nästa sida.Tommy Öberg