Arbetsmiljö: panikslagen lycka

Man får rätt nog av julen på jobbet, tycker Barbro Sjögren, Ita Johansson och Lasse Jönsson.

Jul på jobbet i tio veckor – då känns det inte så lockande att använda ­fritiden till att springa runt i andra butiker för att köpa egna julklappar.
– Man bara spyr på skiten, säger Barbro Sjögren.

Julen har börjat. Allt är klart. Girlangerna är uppe. Tomten och bocken och den stickade polkagrisen lika så. Bara det att almanackan visar oktober. Vecka 42, den 14 oktober är ”torget” på Ica Maxi uppdukat för anstormande julkunder. Tre veckor innan dess var det dags att göra iordning varubeställningarna. När så själva julhelgen kommer och firande med familjen väntar:

– Då är man ju inte pigg på jul, säger julklappsförsäljaren Lasse Jönsson.

Det är klart att jobbet påverkar det egna julfirandet, säger Barbro Sjögren, som är ordförande för Handelsklubben på Ica Maxi i Södertälje, och på tillfälligt besök i butiken sex veckor in i julen, det vill säga början av december. Hon är sjukskriven för en skadad hand, som efter en olycka aldrig vill bli riktigt bra, trots flertalet operationer.

Tillsammans med Lasse och kollegan Ita Johansson, som jobbar med frukt och grönt, beskriver hon arbetet mitt i ett av julens kommersiella hjärtan. Eller, som företaget självt uttrycker det på parkeringen, stället med: ”hela julen under ett tak”.

– Jo, det stämmer väl så när som på snapsen, säger Ita Johansson.

Innanför entrén, där tomten står staty och den gigantiska välkommen-skylten är inramad av granris, ser de till att andras jul ska bli så bra som möjligt. Redo att hjälpa till när kunder fyller vagnarna med pepparkakor, pynt och presenter. Och mat – mer än vad som kan ätas upp, gissar Barbro.

”Från oss till er: tid för goda stunder” står det på skyltar som hänger i taket.

Hur är det då att jobba under jul­ruschen?

– Stökigt, säger Barbro.

– Trångt, säger Ita.

– Rörigt.

– Mer varor, mer tungarbetat.

– Men kunderna är oftast glada. Och arbetskamraterna är glada och trevliga och hjälpsamma. Alla har en hög energinivå och det smittar av sig. Dagarna går fort, säger Barbro.

– Panikslagen lycka, eller vad ska vi säga, föreslår Ita och skiner upp i ett stort, stelt leende.

Det är ett påfrestande arbete som utförs under den långa butiksjulen. Och på arbetsschemat står varannan jul och vartannat nyår, även om det oftast går att byta – inte minst med de assyrier/syrianer som jobbar där, eftersom många av dem inte firar julafton.

– Jag har jobbat många jular, och det är klart att det påverkar ens eget julfirande. Man ger och ger och ger. Men man får mycket tillbaka också, det är kul för det är en mysig stämning och kunderna är oftast trevliga. Men man har inte så mycket ork när man kommer hem, säger Barbro Sjögren, som funderar över hur många gånger det blir att säga: ”god jul” under storhelgen.

– Nån miljon, säger Ita.

Det gäller att hålla ”en trevlig yta” vilket ingår i jobbet och oftast går bra. Men ibland är svårt när frågorna blir för många och varorna som ska plockas inte hinns med.

– Jag blir stressad när folk hojtar åt mig från flera håll samtidigt, säger Lasse.

Kassörskorna lär sig att titta rakt fram, på en kund i taget, eftersom de ändå inte kan göra något åt att köerna slingrar sig bakåt i halva butiken, eller att kundvagnarna dignar.

– Så länge alla kassor är öppna förstår kunderna att det bara är att vänta, säger Barbro.

På jobbet är de vana vid att arbetsmiljön inkluderar julstämning i XL, det är ljuskällor och glitter överallt, granrisgirlanger, julkulor, tomtar i alla storlekar, provsmakning av pepparkakor med gorgonzola, målmedvetna kunder med frågor vid varje hylla.

– Jag tycker jag ser mer stress i andra butiker före jul. Eller så är det bara så jag upplever det för att jag är så inne i det här. Men jag bara spyr på skiten i andra butiker, säger Barbro.

Hon har dock liksom Ita dragit ner på sitt eget pyntande och på julklappsköpen.

– När barnen var små skulle jag köpa åt dem och syskonbarnen och alla, och jag vet inte hur många tusen kronor och hur mycket tid som gick åt. Detta jagande efter julklappar! Då var det jobbigt att hinna med.

Lasse Jönsson har hand om specialvaror, som sport och fritid, media och böcker. Många julklappskunder blir det och många frågor. Dagen innan såldes 40 mobiltelefoner. Och en hel del böcker.

– Nu rekommenderar jag Analfabeten som kunde räkna, av Jonas Jonasson. Den är lite som Hundraåringen, det bara flyter på, och man vet vad som ska hända men det är roligt, säger han.

Far- och morföräldrar kommer in i långa rader med ”listor på sjutton saker som barnbarnen vill ha”. Spelkonsoler som Xbox 2 och så. En del beklagar sig över att önskningarna är så dyra att uppfylla. När deras barn var små räckte det med plastbilar.

– Men jag kan ju inte göra något åt vad som står på deras listor, säger Lasse.

– Jag skulle aldrig köpa så dyra saker till mina barnbarn, säger Barbro Sjögren.

– Men ungarna önskar sig ju sådant, det ligger i tiden och är vad polarna vill ha, säger Ita Johansson.

– Men jag har inte den ekonomin, säger Barbro.

– Nej, man ska ha råd också, säger Ita.

– Jag vet ju inte vad kunderna har för ekonomi, jag är glad bara de betalar, säger Lasse.

De blir alla trötta på kommersen, säger de, även om den förstås är viktig och betalar deras löner.

Köper folk lagom mycket julklappar?

– Nej, säger Barbro.

– Oftast blir det mer än man tänkt sig, säger Ita.

– Och många köper ju så dyra julklappar, säger Lasse.

Ita Johansson har pyntat lite hemma. Ställt fram några ljusstakar och någon julstjärna, mer behövs inte, nu när hon bor ensam. Julen firar hon hos syrran, som fixar det mesta. Själv får hon komma till dukat bord.

Lasse Jönsson, som har en bebis på ett och ett halvt år, känner sig lugn inför julen:

– Jag ska vara pappaledig från den 20 december till 6 januari. Så gör jag, säger han.

– Man ser annars på dem som har småbarn här att det kan vara jobbigt att hinna med allt. Jag har inga små barn längre och ingen press på att göra något, säger Barbro Sjögren.

En del av julklapparna hoppas hon hitta på jobbet.

– Fyraåringen vill ha lego och det finns väl här, säger hon.

Tänker ni köpa julklappar? Vad önskar ni er?

Ita Johansson, butiksanställd:
– Jag har köpt några redan, men vi har dragit ner eftersom ungarna i släkten är stora. Jag köper till mamma, dottern och hennes sambo, vi har sagt så. Alla har egna ekonomier och att byta pengar med varandra. Nej, vi är överens om att inte köpa mer, så blir det inte så jobbigt tidsmässigt och ekonomiskt.
– Jag har önskat mig ett par mys­brallor, jag äger inga men fick ­plötsligt för mig att det skulle kunna vara mysigt när man går hemma och dräller.

Lasse Jönsson, ­butiksanställd:
– Det är klart redan, tror jag. Jag är inte involverad om jag ska vara ärlig. Min fru har nog fixat det. Hon fyller år den 23 december så jag har fullt upp med att köpa födelsedagspresent till henne. Till vår bebis, Melvin, köper jag nog något, men hon köper till de andra, syskonbarn och så. Jag och min fru gör något tillsammans efter jul i stället, går ut och äter, går på musikal. Det känns bara krystat att köpa julklappar. Vi har ju gemensam ekonomi i alla fall, sitta och byta pengar …
– Konsertbiljetter, till vad som helst jag är ganska så mycket allätare, men Kent kanske, den 37:e konserten med dem ….

Barbro Sjögren, klubbordförande:
– Jag har sagt till mina barn att de inte får något, de har ju egen ekonomi, nu ger jag till barnbarnen. Och möjligtvis till min yngsta dotter, som flyttade hemifrån i somras.
– Jag har försökt krysta fram något jag vill ha, när min dotter frågat. Jag har inga direkta behov. Men en wokpanna, det är det enda.