Facklig feminism

Det är så glädjande varje gång kulturen får vara med i debatten och bidra. Kommunals utredare Ulrika Lorentzi bygger upp sitt bidrag i en viktig nyutkommen antologi kring en läsning av de ytterst maskulina väggmålningarna i LO-borgen, och avslutar med att föreslå hur de skulle kunna göras om:

”Varför inte i stället kunna spegla sig i en väggmålning i LOs entré av en undersköterska i hemtjänst med arbetskläder och plastförkläde som utför en himmelsk dusch.”

Och i sin argumentation utgår Lorentzi både från forskning och från Marie Hållanders roman Tjänster i hemmet för att diskutera den olika värderingen av olika slags kunskap som ett av fundamenten också för lönebildningen.

Över huvud är Den feministiska utmaningen en mycket läsvärd antologi, som framför allt säger mycket om att ”den ökade ojämlikheten i jämställdheten” (Soheyla Yazdanpanahs formulering i en föredömlig, faktaspäckad uppsats) är en klassfråga, vilket försvårar de allianser mellan LO, TCO och SACO som skulle behövas – vilket också Karl-Petter Thorwaldsson framhöll vid det seminarium som firade bokens utgivning: ”om vi kan deala med tjänstemännen går det dubbelt så snabbt” att utjämna löneskillnaderna, vilket han helt klart verkar inställd på att sträva efter, och på att övertyga männen att ge upp sina privilegier.

Men det tyngsta bidraget i boken är likväl den avslutande kommentaren av Joa Bergold och Ulrika Vedin, som mot bakgrund av tidigare artiklar tydligt förklarar varför ”facklig feminism” inte bara är en slogan utan en förutsättning för bibehållen och vidgad facklig styrka.