Susanna Alakoski: Vem tar över efter Brunnsvik?

Öppet brev till Sveriges Folkhögskolor:

Det brinner i knutarna.

Eller snarare, ett bibliotek håller på att rosta.

Befinner mig på ABF:s hundra­årsjubileum i Göteborg. Stafettalet från scenen problematiserar, hyllar, ifrågasätter och peppar folkbildningstanken. Vad är kunskap, och för vem? Talen går via grundskole­reformen till Ellen Key, Fogelstadkvinnorna och Rickard Sandler till begrepp som kulturelit och medvetna medborgare. Vad betyder allting, hur ska vi förstå, veta, lära oss?

ABF kan vara stolt. Meningsfullt program i landets samtliga kommuner så länge. Varje år deltar miljontals människor. Men från början fanns det bara en tanke, en dröm. Inget dåligt resultat för grundarna.

Så växte folkbildningen fram.

Bredde den ut sig.

Blev den en viktig del i den politiska och sociala demokratiseringen av Sverige.

Folkhögskolorna är samma sorts hjältar.

Hur många är vi inte som blivit mer oss själva med hjälp av folkhögskolestudier?

För några år sedan träffade jag folkhögskolebibliotekarierna.

Tillsammans listade vi namn på de åtskilliga författare som gått skrivarskolor.

Också folkhögskolorna ska vara stolta!

Nu till saken. Just Brunnsviks folkhögskola var Sveriges äldsta rörelse­folkhögskola, med Sveriges största folkhögskolebibliotek. Här skolades författare som Dan Andersson och Stig Sjödin. Och moderna Ivar Lo-pristagare tilldelades Brunnsviksstipendiet.

Kom hit och skriv och studera!

Tackar tackar.

Jag vet inte hur många olyckliga röster jag hört om Brunnsviks nedläggning. Hur många molokna ansikten jag sett. Överallt, denna sorg. Också från scenen i Göteborg rann Brunnsviks­tårarna.

Och ja, det är för jävligt.

Men, nu är den tömd, skolan, och biblioteket står i containrar i Roslagen och rostar.

Vi, ett gäng stafettalare står och hänger vid barbordet med bubbel efter ABF:s scental. En duns hörs. Brunnsvik landar ånyo på bordet. Igen dessa suckar.

Jag orkar dåligt.

Livet är för kort.

Och om något går åt helvete får det liksom fixas upp.

Jag säger: Alltså, Brunnsvik är borta. Och ja, de evakuerade böckerna ropar på hjälp. Så är det. Men nu måste alla ni som sörjer sörja klart, och vi måste ta en gravöl och sedan måste vi försöka ordna upp saken!

Hur många folkhögskolor finns det?

Kära landets folkhögskolor. Är det en omöjlig tanke, att någon av er skulle kunna vara intresserade av att adopte­ra Brunnsvikstanken, och nystarta?

Hallå, Åsa Folkhögskola!

Skurup?

Tollare.

Bona!

Göteborg?

Kära landets folkhögskolor. Det finns alltså ett hemlöst komplett folkhögskolebibliotek som väntar på en ny familj. Det rör sig om hela den svenska arbetarlitteraturen. Det finns utöver det en tradition som också väntar på att förvaltas och förnyas. Sannolikt finns det även en lång räcka kommande samhällsintresserade författare som behöver en jordad plats, och elever som behöver se sig sedda utifrån sin klassbakgrund och historia.

Kära landets folkhögskolor. Vi, gänget runt barbordet, som nu vänder oss till er, med denna fråga och tanke, heter Sven-Eric Liedman, prof.emeritus idéhistoria, Anneli Jordahl, författare, litteraturkritiker, John Swedenmark, kulturredaktör, Maria Jacobson, journalist, mediekritiker, Bernt Gustavsson, folkbildningsforskare. Snälla, kan inte någon av er ta över?

Personligen är jag särskilt drabbad. Som den senaste i raden av fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pristagare missar jag dessutom Brunnsviksstipendiet.

Jag skulle så gärna bli er första gäst!