Riksbankens trovärdighet står på spel
När makten över räntevapnet lämnades över till den självständiga Riksbanken var trovärdighet ett av huvudmotiven. Bara en oberoende centralbank kan föra en långsiktigt pålitlig politik för låg inflation, var lärosatsen. Nu brottas självaste Riksbanken med trovärdighetsproblem.
I flera års tid har inflationen legat långt under målet. Den redan alltför låga inflationen har då fått allmänhetens långsiktiga förväntningar om de framtida prisökningarna (inflationen helt enkelt) att dyka ner till under målet på två procent. Om inget händer lär nedgången fortsätta – för ju längre inflationen medvetet tillåts avvika från målet, desto fler kommer att börja ifrågasatta vad som är det egentliga målet.
Riksbankschefen Stefan Ingves är på väg att få lära sig det som varje småbarnsförälder vet: Det är inte vad du säger som räknas, utan vad du gör. Det hjälper inte hur många gånger han försäkrar att inflationsmålet är överordnat – när bankens egna beslut säger något helt annat.
I år har Riksbanken vid upprepade tillfällen reviderat sina prognoser och skjutit fram den tidpunkt då inflationen väntas ta fart, men räntan har fått ligga kvar på en procent. I stället har standardfrasen vid räntebeskeden låtit ungefär så här: Trots att våra egna prognoser visar att en lägre ränta skulle innebära att inflationen snabbare återgår till målet, så sänker vi inte – för det skulle få hushållen att låna mera pengar.
Att en räntesänkning dessutom skulle bidra till bättre fart i ekonomin och högre sysselsättning verkar inte spela någon roll. För den svenska centralbanken kännetecknas av avsevärt lägre ambitioner i kampen mot arbetslösheten än sina utländska motsvarigheter.
När amerikanska Federal reserve och brittiska Bank of England markerar att man minsann inte tänker börja höja räntan förrän arbetslösheten har sjunkit till under 6,5 respektive 7 procent, så går Riksbanken åt andra hållet. Ledande företrädare påtalar ofta att läget på arbetsmarknaden till stor del är bortom bankens kontroll, och i stället beror på att matchningen fungerar dåligt samt att många arbetslösa tillhör utsatta grupper.
Får man tro Riksbankens egen prognos för den framtida ränteutvecklingen tänker majoriteten snart smälla till med en höjning i ett läge då arbetslösheten ligger på 7,6 procent.
Veckan före jul ska direktionen nämligen sätta sig ner för att besluta om styrräntan. Denna gång finns flera nya argument för en mer expansiv penningpolitik (det vill säga sänkt ränta):
• Inflationen fortsätter att underskrida bankens förväntningar.
• Nyligen sänktes räntan i euroområdet, vilket innebär att kronan riskerar att förstärkas ytterligare om Sverige inte följer efter.
• Dessutom har Finansinspektionen levererat nya åtgärder som kommer att fördyra bolånen. Det minskar risken för att en sänkt styrränta skulle elda på hushållens lånande.
Men kanske än viktigare är att Riksbanken genom att sänka räntan skulle ta första steget mot att återupprätta sin egen trovärdighet.
