Norska fabriksarbetarskildringar

Den norske författaren och sociologen Lars-Ove Seljestad, översatt till svenska med den självbiografiska romanen Blind (Lindelöws, 2007), närmar sig i Storspring (Aschehoug) barnbokens tilltal för att skildra upplevelsen av fabriksarbete inifrån. Det ger oerhörda drastiska möjligheter, påminnande om när pappan i Mig äger ingen liknar arbetet vid en drake som han strider mot. Så här kan det låta i en av dikterna:

Du er ingenting du, seier
Fabrikken. Berre en liten drit er du, pustar
Fabrikken. Utan meg er du ingenting, pesar
Fabrikken. Berre i meg er du til, sveittar
Fabrikken. Åleine er du ingenting, kvesser
Fabrikken. I meg er du alt, himlar
Fabrikken.

Maktmässigt är det här en gud som talar. Men tack vare att han kommunicerar på ett ytterst mänskligt sätt (jag tänker på verben säger–pustar–svettas–stönar–väser–himlar) blir fabriken mycket mer än en abstraktion. Den finns liksom inuti arbetaren också.

Mot slutet av den arbetsdag uppdelad i flera skift som ger ram åt boken kommer även en genomgång av ägarförhållandena som är nog för att göra en vimmelkantig. Dessförinnan väldigt många fina scener, på ett språk som verkligen slamrar. Boken borde verkligen översättas, men jag är inte säker på att det går. Nynorskan är så mycket mer lämpad för industriskildringar.

En av Norges mest upphöjda författare, den finstilte Frode Grytten, har också han stuckit emellan med en barnbok som skildrar en fabrik, och som förtjänstfullt översatts till svenska. Fabeln är att det finns en fabrik som tillverkar alla världens hål, och när den lägger ner produktionen blir det problem överallt, så att ägarna måste ompröva sitt beslut.

”Fågelholkar hade ingen ingång. Äppelmunkar hade inget hål i mitten. Det var omöjligt att få ut läsk ur flaskorna. De senaste vinylskivorna kunde inte spelas. Tandläkare klagade på att folk inte fick hål i tänderna. Gamlingar släppte in tjuvar eftersom det inte fanns några kikhål i dörrarna. Skidskyttarna tvingades köra runt, runt i straffrundorna eftersom de inte fick hål på måltavlorna.”

En värld utan arbete fungerar inte. Så kan man läsa ut sensmoralen.

Någon gjorde hålen heter Maria Hambergs bok med skildringar av arbetet på Scania i Södertälje, illustrerad av Roine Jansson. Den ger individuella porträtt av dem som ingår i kollektivet av arbetare. Arbetarna (och även direktörerna) i Marvin Hallenakers illustrationer till Gryttens bok är mer trolliknande, med jättestora näsor. Och det är nånting hemlighetsfullt över alla gestalterna, som känns spännande. Som om riktigt gammeldags arbete vore ett slags trollkonst.