”De söker skäl för avslag”

Plötsligt valde Försäkringskassan att tro på en ny, mycket ovanlig förklaring till Jonas Emanuelssons värk – och drog in hans livränta.

– Det krävdes friskhetsintyg för att få tillbaka den, säger Jonas Emanuelsson, som efter flera års kamp i dag vann i förvaltningsrätten.

Hösten 1994 började Jonas Emanuelsson på Isringhausen i Umeå, där han monterade stolar i lastbilar. Jobbet innebar många tunga lyft, mycket arbete med vibrerande verktyg, och ständig övertid. Redan efter några år led han av värk och domningar i nacken och armarna.

Jonas Emanuelsson, som bor i Botsmark i Västerbottens inland, fick tidsbegränsad sjukersättning. Han fick också livränta på halvtid, eftersom flera läkare hade slagit fast att smärtan berodde på arbetet.

Tills en dag 2009, då Försäkringskassan utan förvarning sa nej till fortsatt livränta. Som Arbetet tidigare har berättat hade en läkare som undersökte Jonas Emanuelsson i ett annat ärende framkastat hypotesen att han kunde lida av Morbus Dercum, eller Dercums sjukdom, som yttrar sig som smärta i fettvävnad.

Morbus Dercum är en mycket udda sjukdomsdiagnos, och sjukdomen drabbar nästan bara kvinnor. Något test för att fastställa sjukdomen finns inte, och nästan inga läkare i Sverige ställer diagnosen, sa expertläkare i reumatologi till Arbetet.

Därför var hypotesen något märklig. Icke desto mindre tog Försäkringskassans försäkringsläkare fasta på den, och fann den rentav ”rimlig”.

Varpå Försäkringskassan gick ett steg längre och bedömde att den udda sjukdomen kunde förklara Jonas Emanuelssons besvär.

Och eftersom Dercums sjukdom inte har något känt samband med belastning i arbetet fanns inte längre något skäl att bevilja livränta.

– Jag förlorade 2 500 kronor i månaden, säger Jonas Emanuelsson. Sedan dess har det inte blivit några semesterresor med barnen, och jag kan knappt ta mig till det fritidshus som jag ärvde av min far 1995.

För att få rätt mot Försäkringskassan har Jonas Emanuelsson inte bara behövt nya läkarintyg som kopplar hans vibrationsskador och alltmer omfattande smärtsyndrom till arbetet. Han har också tvingats gå igenom en grundlig utredning av specialister i reumatologi för att visa att han inte lider av Morbus Dercum eller någon annan reumatisk sjukdom.

– Jag måste alltså fixa friskhetsintyg från de sjukdomar jag inte har, för att Försäkringskassan inte ska kunna använda dem som alternativa förklaringar till värken, säger Jonas Emanuelsson.

– Det är tydligt att Försäkringskassan aktivt söker efter möjligheter att säga nej till livränta. Vid ett tillfälle skylldes mina besvär på övervikt. Jag fick påpeka att det står i Försäkringskassans beslutsstöd till handläggarna att man är försäkrad som man är. Annars skulle ju den som slår huvudet i taket inte kunna få skadan erkänd för att han är lång, och den som är kort inte få ersättning för att han tvingats sträcka sig.

Dagens dom i Förvaltningsrätten i Umeå slår fast att vibrationsskadorna och smärtan är arbetsskada.

– Jag har levt på krediter. Nu ska jag betala av mina skulder, säger Jonas Emanuelsson, som betonar att han aldrig hade vunnit kampen utan hjälp från IF Metalls avdelning.