En skimrande såpbubbla

Abidaz har tydligen haft en framstående plats inom svensk hiphop i cirka tjugo år. Det framgår bland annat av det spår där självaste Robyn sjunger “nittifem, 19-95, det var länge sen” och “Abidaz, jag har saknat dig vid micken”.

Men In och ut är hans första (och kanske enda) album. Det är helt imponerande. Det innehåller alla hiphopens parametrar: cred och rivalitet, livsrus och kriminalitet, monogami och otrohet. Och så förortstidentiteten, i Abidaz fall Hagalund (Solna).

Allt är så tydligt, och ändå så innerligt. En programförklaring om viljan att nå fram ges i låten “Kvalitet och kvantitet”:

Jag vill göra allt på låg hastighet
Så ni kan höra på en gång och ingen fucking mer

(Men det ska sägas att rimmen och de interna referenserna blixtrar till ibland så man måste söka upp texter och förklaringar på sajten rapgenius).

De berättelser som presenteras är gripande, både på grund av språket och den finsmakade produktionen. Självmordslåten “Benägen”, eller låten om vad som är viktigt i livet med oemotståndlig refräng av Cherie … men allra mest fastnar jag för den desillusionerade “Stängda fönster”, om samhällets ovilja att ge en andra chans, och i synnerhet det långa inpasset som framförs av Sebbe Staxx:

Tänk om gatan var så hård när jag växte upp
Och jag som 14 år står där och becknar zutt
Tänk om jag sett utanförskapet inifrån
Och allt hat jag känt var som mat för min demon
Tänk om fängelset förändrade grabben
Och jag mockade till Ankaln länken, västern och gammen
Tänk om jag skulle bli Gatu arkitekt
Ainas största hatobjekt och skulle suttit och dragit streck
Och sen vart gängstämplad av KUT
Och aina aldrig släppte taget som HIV
Tänk om deras nior bara flög ut ur hölstret
Samma dag min apati bara flög ut i fönstret
Tänk om mamma skulle gråta varje dag
Jag la rosor på Isa, Patrik och Hassans grav
Och sen tagit folk blodiga till skogen
Tänk om jag torskat med pistolen på krogen
Tänk om jag sen lyckades kicka beroendet
Kämpade fick tillbaks familjens förtroende
Slutat och begått brott, tar hand om mina barn
Nej för aina det är skitsamma, för dom jag är alltid likadan

Vissa termer är ogenomskådliga för mig (Ankaln länken, västern och gammen, t ex), men jag blir ändå gripen av uttrycksförmågan och hur många parallella livsmöjligheter jongleras samtidigt, tills polisen (aina) kommer och förstör alltsammans. En livssituation skimrande som en såpbubbla, motvilligt och lite blygt framburen av den truliga rapsången.