YokoOno_1347Yoko Ono är en muntlig poet också. Som när hon i ”Moonbeams” deklamerar om månen som lyser upp ringarna som hon fick av sina ”three husbands / who all made me housebound” och med bruten engelska får raderna att rimma. Så skriker hon till och ihop med ett allt mer högljutt rockkomp: rösten blir en elgitarr. Hur kan ett ordlöst skri rymma så många känslor; från lust till fasa, från glädje till ilska? I ”Cheshire Cat Cry” skriker hon ut sin ilska mot USA som med ett falskt leende skickar iväg sina ”expendable people” för att kriga, döda och lemlästa eller komma hem själva i samma skick. Hon är politisk i allt – eller det mesta – hon gör. ”Bad Cancer” inleder hon med orden “When your heart is dancing / Your mind is bouncing” för att sen skapa en funkdansrytm med rösten (”bounce, bounce, bounce…”) som musiken kompletterar och poängterar. Fast allra mest älskar jag när Yoko Ono med ton- och livsglidande röst framför sina melodiska, så vackra popsånger. Hör bara ”N.Y. Noodle Town”!

Bengt Eriksson

 

Veckans CD

Take Me To The Land Of Hell

Artist: Yoko Ono / Plastic Ono Band
Skivmärke: Chimera Music

Nya albumet Take Me To The Land Of Hell med Yoko Ono / Plastic Ono Band finns på Spotify.
Förra albumet Between My Head And The Sky med Yoko Ono / Plastic Ono Band var riktigt bra det också. Lyssna på Spotify.

Se och hör en musikvideo med låten ”Bad Dancer” från Yoko Onos nya album. Finns på YouTube.

Se och hör Yoko Ono, 80 i år, jama, skrika, rocka och dansa i låten ”Cheshire Cat Cry” från nya albumet på David Lettermans TV-show med komp av The Flaming Lips och sonen Sean Lennon på elgitarr. Också på YouTube.
Se och hör – på YouTube – Yoko Ono och Iggy Pop framföra låten ”Waiting For The D Train” från hennes förra abum på scen.
Se och hör – också på YouTube – Yoko Ono, rapparen RZA och Plastic Ono Band i en live-inspelning.
Och här – på YouTube – kan man se och höra Yoko Ono tillsammans med elgitarristerna Kim Gordon och Thurston Moore från Sonic Youth.
Här kan man till råga på allt se och höra Lady Gaga och Yoko Ono framföra en pianoblues tillsammans på scen. På YouTube.
Och här, en yngre Yoko Ono sjunger – och framför på andra sätt – We´re All Water” från dubbelalbumet Some Time In New York City (1972) tillsammans med dåtida Plastic Ono Band på TV. Också YouTube.

Till sist: den allra vackraste, vemodiga sången – “Angry Young Woman” från albumet Feeling The Space (1973) – som Yoko Ono skrivit och sjungit in. Albumet finns tyvärr inte på Spotify men det här spåret kan man höra på YouTube.

Sen 1966 – då hon mötte John Lennon och ”splittrade” The Beatles, som det påståtts – har Yoko Ono fått utstå de mest hatiska ord jag läst om en artist. (Se kommentarerna till vissa YouTube-klipp!) Jag förstår inte att människor kan höra så illa och hata så mycket. Om Yoko Ono-hatet har jag skrivit flera gånger. Om ni vill läsa – länk till en av texterna.