”Riksbank onödig”

En självständig centralbank behövs inte för att få och upprätthålla låg inflation. Stränga regler för finanspolitiken dämpar inte svängningarna i ekonomin. Ny forskning ifrågasätter reformerna som präglar dagens ekonomiska politik.

I 90-talskrisens kölvatten klubbades en rad stora omläggningar av finans- och penningpolitiken. Reformerna byggde på nationalekonomiska teorier som säger att politiker har för vana att orsaka onödiga svängningar i ekonomin genom att låta budgetunderskotten och inflationen dra iväg – detta för att fiska väljarröster och pressa ner arbetslösheten.

I stället ordinerades strama regelverk som tyglade budgethanteringen och förpassade ansvaret för räntepolitiken till en självständig riksbank. Den höga tillväxten sedan mitten på 1990-talet har ofta använts som ett kvitto på att reformerna varit framgångsrika. Men flera svenska forskare ger nu en annan bild.

Professorn i nationalekonomi Sven-Olov Daunfeldt har forskat om de faktiska effekterna på inflationen av att många centralbanker runtom i världen, i likhet med den svenska Riksbanken, fått självständig ställning.

– I industrialiserade länder krävs det inte en självständig centralbank för att få ner inflationen. De har generellt nått och upprätthållit stabila priser långt innan centralbankerna blev självständiga. Endast i utvecklingsländer som haft hög och varierande inflation går det att se effekter, säger Sven-Olov Daunfeldt.

– Vi finner inte heller bevis för att självständiga centralbanker har lett till att inflationen blivit mer stabil. Men det första riktiga testet av detta kommer när världsekonomin drabbas av en rejäl prischock. Hittills har vi inte haft en tillräckligt stor kris av det slaget, fortsätter han.

Att inflationen under senare decennier varit betydligt lägre än på 1970- och 80-talen beror på andra faktorer, hävdar Daunfeldt.

– En öppnare världsekonomi med hårdare konkurrens har gjort att priserna pressats nedåt. Dessutom har erfarenheterna fått politikerna att inse vad en hög inflation kostar – och fått dem att föra en politik inriktad på att bekämpa den, säger han.

Enligt Sven-Olov Daunfeldt är centralbankernas ökade självständighet inte utan problem.

– Risken för samhällsekonomiska kostnader uppstår om man ger makt till en oberoende centralbank som hyser större motvilja till inflation än vad som skulle vara motiverat. Det vi sett är att Riksbanken har en tendens att överskatta inflationstrycket, och på så sätt bidra till att inflationen legat på en för låg nivå, säger han.

Men det var som sagt inte bara penningpolitiken som stöptes om, finanspolitiken genomgick också en förvandling under 90-talet. Det infördes överskottsmål för de offentliga finanserna samt tak för utgifterna som, enligt EU-kommissionen, är det stramaste ramverket i hela Europa. Sverige har blivit ett föregångsland på området.

– Det svenska regelverket är väldigt strikt och förhållandevis radikalt. Vi har både regler om budgetbalans och begränsning av utgifterna. Till skillnad från många andra länder räknas också alla utgifter in under taket, säger nationalekonomen Lennart Erixon.

Ett av huvudsyftena med finanspolitiska regelverk är att de ska leda till att den samhällsekonomiska utvecklingen blir stabilare och inte lika ryckig. Men att det skulle ha varit så finner Lennart Erixon inga tecken på.

– Om man jämför med hur konjunkturen svängt i andra liknande länder, så är det inte så att svängningarna har blivit mindre i Sverige. Finanspolitiken styrs i hög grad fortfarande av mandatperioderna. Satsningarna kommer inför valen, säger han.

Ramverket för finanspolitiken framhålls ibland som en orsak till att svensk ekonomi klarade sig väl under finanskrisen, men den förklaringen underkänner Erixon:

– Det som räddade oss var att vi inte hade en fastighetsbubbla eller bankkris. Flera av krisländerna som fick sådana problem hade lika stora budgetöverskott när krisen inträffade. En tillämpning av de radikala budgetreglerna vid en bankkris hade medfört en kraftig åtstramning för den svenska ekonomin. Att hålla banksektorn livskraftig är viktigare än budgetreglerna, säger Lennart Erixon.