Lärlingssystem tar tid att skapa
Ungdomsarbetslösheten är, alldeles oavsett mätmetod och procentsats, ett allvarligt och svårlöst problem i alla länder – också i Sverige. Det gäller inte minst på kort sikt.
När konjunkturen vänder – den gör det förr eller senare – reduceras ungdomsarbetslösheten mycket snabbt. De unga är attraktiva på arbetsmarknaden jämfört med generationen 50+.
Men nu, när efterfrågan på arbetskraft är svag, krävs insatser också för dem så att de inte slås ut permanent och i värsta fall lämnar arbetskraften.
Och lösningen för dagen stavas lärlingsplatser. Det ska inte förväxlas med de särskilda introduktionsavtal för ungdomar som träffats på flera avtalsområden. Ambitionen och förhoppningen är densamma som vid lärlingssystem, men introduktionsavtalen är en helt annan lösning.
Sommaren 2014 hoppas regeringen att ett nytt system för lärlingar ska vara i gång. Inspirationen har hämtats från de länder i Europa som har längst erfarenhet av lärlingssystem och dessutom stoltserar med kontinentens lägsta ungdomsarbetslöshet.
Det är i Tyskland, Österrike, Holland och Danmark som olika system för lärlingsutbildningar praktiserats under lång tid. Och inte minst i Tyskland och Österrike är modellerna framgångsrika.
Men någon direktimport av det tyska systemet är knappast möjlig. Skillnaderna mellan det svenska och tyska samhället är så omfattande att en blåkopia inte låter sig göras.
Men grundmallen för det lärlingssystem som nu förbereds är tysk. Det innebär varvad utbildning, där staten tar ansvar för teorin samtidigt som företagen tar hand om den praktiska utbildningen.
Det ska ske genom en form av anställning för ungdomarna med avtalsenlig lön i botten. Just det hoppas och tror politikerna ska bidra till att öka systemets attraktionskraft.
Men frågan är vad 5 000 till 6 000 kronor i månaden betyder för intresset? Kanske har det viss betydelse. Men helt avgörande blir med all säkerhet om lärlingsplatser och utbildning leder till jobb. Med goda resultat får systemet efter några år den legitimitet som är en förutsättning för att utvecklas och stärkas.
Den omvända situationen, där lärlingsplatserna blir få och utbildningarna inte leder till jobb, är också tänkbar. Då är risken överhängande för att lockelsen bland unga blir begränsad.
En annan osäkerhet är bristen på vana hos företagen att ta sig an lärlingar och avsätta nödvändig tid och resurser för att säkerställa att det blir en riktig utbildning.
Det kommer därför att ta tid att etablera lärlingssystemet.
Läs också: I Tyskland är lärlingsvägen väl upptrampad
