Foto: Janerik Henriksson

Fler i bemanningsbranschen engagerar sig fackligt, som Lars-Göran Johansson, fackligt ombud på Manpower i Göteborg, Andreas Hellberg, klubbstyrelsen Tranpenad, Glenn Nodesjö, klubbstyrelsen Logent i Göteborg, Pernilla Tindvall, klubbordförande Tranpenad Göteborg, och Ulf Edvardsson, klubbstyrelsen Adecco i Skellefteå.

 

Framgången med att förhandla fram retro­aktiv lön lockade nya medlemmar till fackklubben på bemanningsföretaget Tranpenad. 

Den nya fackklubben på bemanningsföretaget Tranpenad i Göteborg började med lönerna – och förhandlade fram 1,5 miljoner kronor retroaktivt. Som mest fick en enda anställd ut runt 96 000 kronor.

Framgången gav nya medlemmar.

– Vi ökade i början. Sedan något år tillbaka ligger vi stadigt på mellan 65 och 70 medlemmar av 150 som arbetar heltid, berättar klubb­ordföranden Pernilla Tindvall.

Hon är en av 27 förtroendevalda från bemanningsföretag i hela Sverige på en facklig kurs på Runöskolan utanför Stockholm. Det är första gången som LO samlar fackligt folk i bemanningsbranschen.

– Den fackliga verksamheten börjar ta fart i bemanningsbranschen, säger Kent Ackholt, LO-ombudsman och den som håller i trådarna.

Transportklubben på Tranpenad är ett exempel. Det började med att Transports organizer, det vill säga medlemsvärvare, kom på besök. Det satte i gång i en diskussion om löner och arbetsvillkor.

Pernilla Tindvall hade med sig en antifacklig attityd hemifrån, men tänkte om.

– Vi insåg att vi måste engagera oss, annars blir det inga förändringar.

Tranpenad har runt 300 anställda i Göteborg. Hälften jobbar heltid. I den gruppen ingår många visstidsanställda. Bland inhopparna finns många studenter. Kunderna är 15 lager och logistikföretag.

Bara att samla medlemmarna till ett möte är en utmaning.

– Det är inte lätt, men det går. Vi har styrelsemöte en gång i månaden och tre medlemsmöten om året. Plus årsmötet, berättar Pernilla Tindvall.

Det är förtroendevalda i Transport och IF Metall som går kursen på Runö. De representerar bemanningsföretagens två största branscher. Ungefär hälften av de bemanningsanställda jobbar inom industrin och på lager.

Ulf Edvardsson bor i Skellefteå och jobbar inom industrin på Adecco. Han sitter i styrelsen för den äldsta IF Metall-klubben i bemanningsbranschen. Den bildades år 2000 och är jämngammal med bemanningsavtalet.

– Wipro, Alimak och Boliden bildade ett bemanningsföretag. Det var tre arbetsplatser med starka fackklubbar. De sa åt oss att bilda en klubb, berättar Ulf Edvardsson, tidigare ordförande och numera ledamot i styrelsen.

Organisationsgraden i bemanningsbranschen är ett sorgligt kapitel, men Adeccoklubben i Skellefteå är ett lysande undantag. Där är nästan nio av tio med i facket.

På Manpower i Göteborg finns ingen IF Metall-klubb. Där är Lars-Göran Johansson fackligt ombud.

För ett par år sedan hyrde Adecco ut runt 200 anställda till industrier i Göteborg. Sedan kom nästa nedskärningsvåg. I dag är bara 50 kvar på åtta olika arbetsplatser. Av dem är tre av fyra med i facket.

Bemanningsanställda vet om att de är utbytbara. De tas inte alltid emot med öppna armar av kundföretaget och arbetskamraterna. Det lever fortfarande kvar attityder som att de inhyrda ska ta hand om skitjobben.

– Det är inte bra överallt, men utvecklingen går åt rätt håll. Attityderna är på väg att förändras, tycker Lars-Göran Johansson.

Bemanningsanställda åker ut först

Bemanningsföretagens anställda åker ut först i dåliga tider. Det innebär att antalet anställda varierar från år till år.
Förra året hade branschen 61 000 årsanställda, det vill säga allt arbete motsvarade 61 000 heltidstjänster under ett år. I verkligheten arbetade 135 000 personer i branschen under hela förra året eller en del av förra året.
De bemanningsanställda ska ha medellönen för sina arbetsuppgifter på det inhyrande företaget. Det kallas för GFL, genomsnittligt förtjänstläge, i bemanningsavtalet. Tvister om vad som är rätt lön är den vanligaste frågan för facket.