Tågstädarna mötte SJ i AD

Sju av tio tågstädare blev ratade av SJ för snart två år sedan. De fick inte följa med när SJ tog tillbaka tågstädningen i Stockholm, Göteborg och Malmö från ISS Trafficare.

Shemsi Sokoli, 38, i Malmö är en av dem. Han började på SJ år 2000. Tolv år senare blev han arbetslös när SJ tog tillbaka tågstädningen.

I går var han på plats i Arbetsdomstolen för att lyssna under den första dagen av målet mellan Seko och SJ samt Almega om tågstädarna. Tågbiljetten till Stockholm betalade han ur egen ficka.

– Jag vill höra vad SJ har att säga. Varför har de behandlat mig och mina arbetskamrater så illa? Det var mitt första jobb i Sverige. Jag skötte mig bra. Jag ställde alltid upp när de bad mig att jobba övertid – och det var ganska ofta, berättar han.

Seko hävdar att det var en verksamhetsövergång när SJ tog tillbaka tågstädningen. Därmed skulle SJ ta över personalen.

Dessutom hävdar Seko att tågstädarna utsattes för ålderdiskriminering. SJ ratade 50-åringar och tog in 20-åringar i stället.

– Medelåldern sänktes med åtminstone 15 år, sa Anders Wilhelmsson, förbundsjurist på LO-TCO-rättsskydd, i domstolen.

Ett tiotal tågstädare var på plats i Arbetsdomstolen i dag, tisdag. En del av dem jobbar kvar på ISS Trafficare och ser dagligen vilka som städar åt SJ i dag. De tror att medelåldern sänktes med mycket mer än 15 år.

– Jag är 56 år. Om det kommer in någon som är 26 i stället så är skillnaden 30 år, säger Annika Stentorn, som började på SJ 1989. Efter 23 år som tågstädare fick hon inte komma tillbaka.

Hon gick arbetslös i fem veckor. Sedan fick hon komma tillbaka till ISS som visstidsanställd. Hon fick 1 300 mindre i lön, blev av med nio extra semesterdagar och pensionåldern höjdes från 60 tilll 65 år. Efter ett tag fick hon fast jobb.

Ulla-Britt Salomonsson, 48, råkade ut för precis samma sak. Uppsagd, visstidsanställd direkt och så småningom fast anställd – fast då hade hennes gamla lönetillägg och förmåner försvunnit.

Många av tågstädarna är gamla trotjänare som anställdes av SJ för mellan 20 och 30 år sedan. De med kortare anställningstider åkte ut i en tidigare rationaliseringsomgång.

När SJ upphörde som affärsdrivande verk år den 1 januari 2001 styckades verksamheten upp på alla möjliga bolag. Tågstädningen lades ut på Trafficare, så småningom ISS Trafficare. Det var en verksamhetsövergång. Tågstädarna fick behålla sina löner och anställningsvillkor.

När SJ tog tillbaka tågstädningen den 25 januari 2012 hävdade bolaget att det inte var någon verksamhetsövergång. De anställda fick söka sina gamla jobb i konkurrens med andra.

Sju av tio tågstädare fick inte jobb. Andra, framför allt unga, gick före dem. Därmed sänktes medelåldern från 49 till 34 år.

Men Almegas förbundsjurist Lars Bäckström hävdar att SJ inte gick in för att rekrytera ungdomar.

– Man har från SJ varit helt blind för ålder, sa han i domstolen.

SJ och Almega tillbakavisar både att det förekom ålderdiskriminering och att övertagandet var en verksamhetsövergång.

Målet pågår i tre dagar. Shemsi Sokoli åkte hem efter första dagen. Han har fru och fyra barn mellan sju och tolv år. Hustrun har inget jobb.

Själv får han numera hoppa in och städa tåg vid behov. Han blir inringd med kort varsel, ibland samma kväll som han ska jobba. Ofta jobbar han mellan 80 och 100 timmar  i månaden, men ibland blir det inget alls.

Han tror att det bara är en tidsfråga tills han blir tvungen att sälja bostadsrätten.

– Jag går omkring med panik inom mig. Det drabbar inte bara mig. Det drabbar hela familjen. Jag åkte till Stockholm för att jag vill veta varför SJ har gjort så här. Det är så många barn och familjer som drabbas, säger han.