När arbetsgivarna inom Almega och fackförbundet Ledarna för drygt 20 år sedan enades om ett sifferlöst avtal bröts en barriär. Den ordning som härskat på svensk arbetsmarknad under ett sekel utmanades.

Att avtalet snabbt skulle bli stilbildande och få en lång rad efterföljare antog både fack och arbetsgivare. Men spådomar om framtiden var lika vanskliga då som i dag. Och på den privata arbetsmarknaden blev det ingen fanflykt från de traditionella avtalen.

Siffrorna och garantierna levde vidare.

Det var i stället främst på det offentliga området som inspirationen och påverkan kunde märkas, och då främst bland akademikerna. Det gällde över hela linjen, inom kommuner, landsting och stat.

Helt ensamma inom näringslivet att leva det sifferlösa livet har dock inte Ledarna varit under de senaste 20 åren. Efterföljare har tillkommit och finns numera på flera relativt små avtalsområden. Det gäller inte minst inom data- och it-sektorn.

Finansförbundets beslut att pröva sifferlösa avtal 2011 innebar att en relativt stor grupp (nära 30 000 medlemmar) privatanställda tjänstemän tog steget från siffror och garantier till ett avtal som främst reglerade den lokala löneprocessen.

För bankarbetsgivarna som argumenterat intensivt för sifferlösa avtal under en följd av år var uppgörelsen en stor framgång. I dag har framgången dock vänts i sin motsats. Facket kräver på nytt garantier för att medlemmarna ska få sin löneökning.

Att bank- och finanssektorns sifferlösa avtal så snabbt sägs upp och följs av hårda krav på garanterade löneökningar är ett allvarligt misslyckande för tillskyndarna av sifferlösa avtal.

Vilken annan bransch kan övertygas om riktigheten i sifferlösa avtal när erfarenheterna från bank- och finanssektorn är så dystra att Finansförbundet återgått till ett mer traditionellt siffersatt krav?

Att de som vurmat mest intensivt för de sifferlösa avtalen inte förmår hantera dem bättre är mycket överraskande. Bankernas ledningar borde varit de främsta beskyddarna och övervakarna av det sifferlösa systemet och sett till att alla fått löneökningar.

Nu valde de i stället att erbjuda noll kronor till stora grupper inom flera banker. Det är verkligen att göra sitt yttersta för att avtalet ska sägas upp och en traditionell ordning återuppstå.

Grattis till skottet i foten.

Det därför åter långt till den tillit som är en grundförutsättning för en upprepning av ett sifferlöst avtal. De anställdas förtroende för bankledningarna har fått sig en rejäl törn och det dröjer innan de chansar igen.

Tommy Öberg