Lennart Lundquist: När för mycket inte är tillräckligt

Låt mig få presentera Richard S Fuld.

En morgon såg jag honom i tidningen på en bild som det inte gick att släppa. Först trodde jag det var från ännu en film om Wall Street, men det var verkligheten.

Richard S Fuld på väg ut från ett kongressförhör, omgiven av människor som öser sitt hat över honom och kallar honom skurk och bedragare.

Han fick hyfsat betalt för sitt livs stora insats: att driva Lehman Brothers, en av USA:s största investmentbanker, i konkurs. Vilket i sin tur ledde till världens värsta finansiella kris sedan depressionen på 30-talet – som gjorde miljoner arbetslösa och bostadslösa.

Under de sista åtta åren, då både han som vd och banken kom allt närmare avgrunden, tog han ut motsvarande tre miljarder svenska kronor i ersättning. Det blir en lön på mer än en miljon kronor om dagen, årets alla dagar.

Vid ett utskottsförhör efter kraschen fick han frågan om han verkligen tyckte det var rimligt. Det hade han inget svar på.

Hans motto tycks ha varit: För mycket är inte tillräckligt.

Han och frugan trängdes i en 16-rummare på Park Avenue med fem eldstäder, hade en kåk på Long Island med åtta badrum och ytterligare en på en ö utanför Florida som kostade 80 miljoner kronor. Och ytterligare en i Idaho, där han även ägde fastigheter för 170 miljoner kronor.

Var paret hade sin konstsamling, som uppskattades vara värd 100 miljoner, är oklart.

Till detta fyra privatjet att användas efter behag och en helikopter för resorna Long Island – Manhattan.

I en biografi beskrivs denne mäktige man, som hade våra liv i sina händer, som en girig galning utan kontakt med verkligheten, utan kontakt med sina anställda där han residerade på 31:a våningen.

Man får inte direkt intrycket att han läste Shakespeares sonetter innan han släckte sänglampan.

Vid ett tillfälle, inte så långt bort från stupet, spekulerade så kallade blankare mot banken. I en intern videoupptagning berättade han vad han tänkte göra åt det:

”Jag är en mild och älskvärd person. Men vad jag verkligen skulle vilja göra är att slita ut hjärtat på dem och äta det innan de dör.”

Han ångrar inget, tycker inte att han gjorde något fel utan att det var andra och annat som orsakade Lehman Brothers krasch.

Den beskrivningen är han ganska ensam om. En ansedd amerikansk affärstidning har utsett honom till den värsta vd:n i USA:s historia.

Men i kurran hamnade han inte och vad han slitit ihop fick han behålla.

Av någon anledning har jag fantiserat om att bjuda honom till stugan i Humledal för att prata lite över en kopp kaffe i syrenbersån med utsikt över Örhammaren.

Han har hängt ifrån sig kavajen och jag föreställer mig att lukten från rakvatten och deodorant lägger sig över tomten.

Det är mycket med livet som man undrar över, försöker jag för att få i gång snacket.

Han tittar på mig som vore jag galen.

Vad meningen är med alltsammans, alltså.

Han fingrar på klockan och irrar med blicken.

I ett försök att lätta upp stämningen föreslår jag att vi kan låna Stigs båt och ro över till andra sidan där det brukar finnas svart trumpetsvamp på ett visst ställe. Har vi tur kan vi få se en älg.

Men Richard S Fuld reser sig, greppar kavajen med en grimas, stjälper i sig kaffet och hastar iväg till den svarta limousinen som stått och väntat hela tiden med motorn på.