imageSom musikskribent har Andres Lokko ett omdöme parat med engagemang som mycket få kritiker kommer i närheten av. Han är både pedagogisk och omutligt klok. Ta bara recensionen av Arcade Fire i SvD häromdan. Den trimmade åtminstone min förståelse av popmusikhistorien avsevärt. Bara sådär i förbigående

några år sen kom hans samlade musikartiklar ut i två tjocka band. Nu uppmärksammar Atlas hans politiska journalistik med en mycket läsvärd urvalsvolym: David Cameron fick nyligen sin cykel stulen

Det är krönikor och artiklar ur framför allt Svenska Dagbladet och Aftonbladet, från de senaste fem åren

Omdömet och engagemanget överflyttat på förståelsen av samhället, både ytterst klarsynt och med en kritisk vinkel som möjliggörs av att Lokko inte tillhör de politiska kommentatorernas skara och därför kan anlägga ett friskt utifrånperspektiv. Med iakttagelser som den här

“Ju mer jag läser, ju fler nyhetssändningar och debatter jag tar del av, desto mer ser jag hur all journalistik sakta men säkert börjar bli politiskt tintad.”

Det geniala här är förstås sista ordet, “tintad”. Det fångar med stormkraft det faktum att den politiska diskussionen blir alltmera underförstådd och allt mindre inriktad på sakfrågor. Ställningstagandena antyds fram numera, till förfång för grundläggande dimensioner som fördelningspolitik

Det hjälper den här boken till att råda bot på. Och var lugna: musiken spelar en huvudroll som uppenbarare av de reella samhällsmotsättningarna