En annan bild av vanligt folk

Utsikten över Riddarfjärden må vara hänförande, men nu är det allt ljus på Ina Hallström som ­gäller. Hon ska representera de långtidssjuka och utförsäkrade i kalendern Vanligt folk.

 

I december 2012 blev Ina Hallström utförsäkrad från sjuk­försäkringen för andra gången. Nu är hon ­fotomodell för första gången i sitt liv.

– Jag har aldrig ens blivit sminkad förut, säger hon.

Det är dags för de sista tagningarna till Solrosuppropets kalender Vanligt folk 2014. In i det sista är det ovisst hur många som dyker upp. Dagsformen och orken avgör.

De som håller i kalendern, Anette Forssander, Norrköping, och Carina Wellton, Stockholm, är på plats, även om Carina opererades så sent som fyra dagar tidigare.

– Jag fick en släng av cancer, så Anette har fått dra ett tungt lass.

Det ska bli fyra bilder till fyra månader. En modell lämnar återbud samma morgon. Tre är på plats. Någon får rycka in som reserv.

Det är inte lätt att driva en intresse­organisation för sjuka. Ibland tar sjukdomen all ork. Då finns inga krafter kvar för att kämpa för en anständig sjukförsäkring.

– Dagsformen styr. Vi vet det. Att folk ställer in är inget man blir sur för. Det är med i planeringen, säger Carina Wellton.

Nerverna kan också svikta när sanningens minut närmar sig. Det är inga proffs som poserar framför kameran – utan sjuka och arbetslösa i fas 3.

– Det krävs mod för att visa upp sig offentligt och säga: ”Jag är sjuk och arbetslös och skäms inte för det.”

Inför 2013 gjorde Solrosuppropet den första kalendern. Det var ett vågspel. Visserligen ställer alla upp gratis, men tryck och distribution kostar. Till slut blev det en liten vinst och Solrosuppropet fick ut budskapet. De närmast sörjande ministrarna i regeringen tackade visserligen nej till gratisexemplar via sina pressekreterare, men Carina Wellton passade på efter en debatt och lyckades personligen överlämna en kalender till socialminister Göran Hägglund.

Det är ingen slump att kalendern heter Vanligt folk.

– Regeringen pratar ständigt om att ”vi har sett till att vanligt folk får mer pengar i plånboken”. Det har inte vi märkt, så vi vill gärna tala om att vi också är vanligt folk, säger Carina Wellton, som får 7 327 kronor i månaden i förtidspension efter skatt.

 

Carina Wellton går på vilja. Sedan 15 år har hon en neurologisk sjukdom som påminner om ms. – Dagens insats får jag betala i några dagar efteråt med smärta och trötthet, säger hon.

 

Två plåtningar i Norrköping är avklarade. Denna oktoberlördag är det slutspurt i Stockholm. Det är samling i en mc-verkstad på Söder.

Leyla Karabeg och Julia Roth, som går sista året på gymnasiets stylistprogram i Norrköping, sminkar modellerna. Pontus Forssander, som går bygg- och anläggning på gymnasiet och ska bli plåtslagare, tar bilder på Söders höjder.

Ina Hallström sitter i sminket. När hon var 20 hade hon ett sommarjobb som personlig assistent. Ett tungt lyft ledde till en ryggskada och förändrade tillvaron. Hon fick inte skadan godkänd som arbetsskada.

Hon är opererad tre gånger, tredje gången stelopererad. Det har blivit bättre, men inte bra, och nu har hon fått beskedet att det inte går att komma längre med kirurgi. Hon har läst sig till kunskap på egen hand och lyckades tjata sig in på en smärtklinik. Där blev hon bättre.

– Nu är det bättre än på länge. Den senaste tiden har jag jobbat 75 procent, berättar hon.

Efter olyckan har hon varvat sjukskrivning på heltid med jobb och sjukskrivning på deltid. Sedan 2006 är hon anställd på Universitets- och högskole­rådet. Mest har det varit korta deltider. 75 procent är ett rekord.

Efter en arbetsdag har hon värk och orken är nästan slut. Hennes sambo får ta hand om det mesta där hemma. Oavsett hur bra ett förhållande är blir det där ändå en källa till dåligt samvete. Det är inte kul att vara beroende av andras välvilja.

Ina Hallström driver Facebookgruppen Utförsäkra inte min kompis. Hon kom i kontakt med Solrosuppropet på nätet. Fler långtidssjuka bildar opinion på nätet än på gator och torg. Regeringen behöver inte frukta ett demonstrationståg utanför Rosenbad. De utförsäkrade orkar inte.

I dagarna ska almanackan vara klar. Det återstår att se om ministrarna ska tacka nej till gratisexemplar även i år.

– Då får jag väl söka upp Göran Hägglund, säger Carina Wellton.

 

Till vänster: Arne Arenteg är en av få män bland kalenderflickorna. Han ser sig som representant för människor med psykiatriska diagnoser. – Jag tar mig rätten att stå upp rakryggad för den jag är, säger han.  Till höger: Ny erfarenhet. Ina Hallström blir sminkad. ­Sedan väntar nästa erfarenhet som fotomodell.