PENGARNA i bärskogen
Det var en konversation över halva kontinenten som låg till grunden för Pratchaya Phinthongs soloutställning Give more than you take på Centre d’art contemporain de Brétigny, vintern 2010/2011. En konversation mellan ett svenskt Lappland, där den thailändske konstnären under två månaders tid hade anslutit sig till ett lag bärplockare, och det franska Brétigny där curatorn Pierre Bal-Blanc dagligen fick ett meddelande om hur mycket bär Phinthong hade hunnit plocka. Den sammanlagda kvantiteten, 549 kilo, kunde vintern därpå betraktas på CAC Brétigny i form av en materialsamling som curatorn hade plockat ihop. Vad exakt som skulle ställas ut lämnade Phinthong helt och hållet åt curatorn – bara det vägde 549 kilo.
Bal-Blanc valde att omsätta konstnärens skörd till en hög med överblivet material. Objekt som, enligt Vincenzo Latronico i en utställningsrecension för Domus Magazine, ter sig som skräp:
”Det centrala verket som gav utställningen dess namn bestod av en mängd avfallsmaterial – virke, en diskotekslampa, elskrot och tomma kartonger – som hade placerats slumpartat i rummets mitt där de formade en sorts förlängd fyrkant. Den lilla uppsättningens objekt verkade inte ha något gemensamt förutom att alla – vid första anblicken – framstod som någon sorts skräp.”
”Allemansrätt” kallar Phinthong sitt verk, efter den rätt som tillåter var och en att vistas i svensk natur och att ta för sig efter eget behov. Av bär, ved, vatten. Men hur litet denna allemansrätt har att göra med de thailändska bärplockarnas verklighet i de svenska skogarna är uppenbart. Vinstmaximering på bekostnad av influgen arbetskraft, skogen som den globaliserade ekonomins sista utpost i kampen om konkurrenskraft. Det är därför inte en hälsning från den gemensamt omhändertagna svenska naturen som tornar upp sig i gallerirummet utan en hälsning från råkapitalismens terräng och utsatthetens erfarenhet.
I och med att konstnären vägrar kommunicera något annat än sin skörds sammanlagda vikt, något annat än ren kvantitet, framför han ett avgörande gentemot betraktaren: svårigheten, om inte omöjligheten, att kommunicera på lika villkor mellan skilda ekonomiska förhållanden. För textmeddelandena som i Phinthongs Allemansrätt omsätts till en hög med oanvändbart material föreställer inte så mycket en kommunikation mellan två geografiska regioner som mellan två skilda ekonomiska realiteter på en och samma kontinent, skapade i enlighet med marknadens lagar om effektivisering och diversifiering.
Alexander de Cuveland
Phintongs fotoalbum från bärplockartiden finns publicerat som konstverket Give more than you take finns publicerat på webben här. Garanterat fascinerande!