Foto: Anders Wiklund

LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson (th) och avtalssekreterare Torbjörn Johansson var nöjda med industriavtalet i april. Nu har även Konjunkturinstitutet välsignat löneökningarna.

 

Resultatet av årets rekordstora avtalsrörelse får godkänt i Konjunkturinstitutets genomgång. En avtalad årlig lönekostnadsökning på 2,3 procent i snitt oroar inte konjunkturbedömarna.

Inte heller det faktiska utfallet som KI prognostiserar till 2,8 procent om året de kommande tre åren skrämmer. Takten hamnar under genomsnittet för lönekostnadsökningar på den svenska lönemarknaden de senaste 15 åren.

Nej, det är annat som förmörkar KI:s prognoshimmel. Den höga arbetslösheten, den allt längre och mer omfattande långtidsarbetslösheten och de tydliga svårigheterna att matcha lediga jobb med arbetssökande.

– Det krävs fortsatta politiska och partsinsatser för att varaktigt få ner arbetslösheten, konstaterade Mats Dillén, KI:s generaldirektör.

De åtgärder KI radar upp utan att ta ställning till vad som fungerar bäst är:

• utbildnings- eller kompetenshöjande insatser som gör de arbetslösa mer attraktiva/produktiva i arbetsgivares ögon.

• ökad lönespridningen som gör unga och outbildade billigare att anställa. Det är i huvudsak är en partsfråga och inte ett politiskt avgörande.

• slutligen kan olika former av anställningsstöd eller bidrag hängas på eller kopplas till anställningar av dem som har svårast att konkurrera om jobben.

Trots de oroande tecknen från arbetsmarknaden och brister i dess funktionssätt förutspår KI att arbetslösheten långsamt pressas tillbaka till 6,5 procent om ytterligare tre – fyra år.

Men och det är ett stort men, det förutsätter att den förväntade, breda konjunkturuppgången kan klaras av de arbetssökande. Då handlar det igen om matchning och insatser för att para ihop jobb med rätt arbetssökande med rätt kompetens.

KI:s prognos talar emellertid för att också de svaga grupperna på arbetsmarknaden – utomeuropeiska invandrare, lågutbildade och tidigare sjukskrivna – har en chans att få jobb de kommande åren.

Under rubriken oroande tecken framhöll KI också långtidsarbetslöshetens till synes minskande eller begränsade betydelse för lönebildningen.

I de avtal som träffats är det, enligt KI, svårt att upptäcka någon ny och växande oro för att allt fler blir arbetslösa allt längre. En inte alltför djärv tolkning av det är att de som har jobb inte upplever någon konkurrens alls från de som varit arbetslösa under lång tid.