Inför helgens litteraturfestival

Chimamanda Ngozi Adichie, Svetlana Aleksijevitj, Teju Cole, Monika Fagerholm, Olga Grjasnowa, Felicitas Hoppe, Jan Kjærstad,Merethe Lindström, Gu Lei, Arne Lygre, Philipp Meyer, Dy Plambeck, Judith Schalansky, Taiye Selasi, Kim Thúy, Chen Xiaoling

Festivalen Stockholm Literature överträffar alla andra litteraturevenemang på svensk botten därför att den utgår från litteraturens innehåll och därifrån vänder sig ut mot världen, och mot andra konstformer. Urvalet av medverkande författare är hundraprocentigt intressant, liksom vilka som utsetts till samtalspartners och vad de förväntas prata om. Och kringarrangemangen i form av uppläsningar, kortföredrag, performances och textinstallationer framstår på förhand som ett nöjesfält fullt av meningsfullhet.

Det är ju så att den riktigt bra litteraturen bearbetar verkligheten – samhällets grundläggande motsättningar och utnyttjandeförhållanden – långt innan dessa dyker upp i det allmänna medvetandet, eller i politiken. Teju Cole, som presenteras i Arbetet på fredag, är ett exempel. Han beskriver ojämlikheten i fördelningen av rättigheter att självklart röra sig ute på stan. Och han fångar samtidsmänniskans upplevelse av att alltid höra till flera sammanhang samtidigt.

Identiteten är ju inte en längre, utan många. Och vi är alla kluvna mellan hur andra uppfattar (kategoriserar) oss och viljan att vara sig själv, helst på egna villkor. Och det där berättar litteraturen om, i många versioner, när den är som bäst. Som nu på Skeppsholmen i helgen.

Ingen av de inbjudna författarna berättar direkt om klass, den fråga som kanske är aktuellast av alla i dagens Sverige därför att den så länge skuffats undan. Ändå kommer den som lyssnar efter klassperspektiv att hitta mycket matnyttigt, eftersom så många av författarna, och de ämnen de satts att prata om, har liknande drivkrafter.

Ja till och med är det så, vilket Therese Eriksson antydde i sin essä härförleden i Arbetet om Chimamanda Ngozi Adichie, att litteraturen och inte samhällsteorin är den plats där intersektionaliteten blir siktbar och diskuterbar: det komplexa sammanfallet mellan olika slags uppdelningar som klass, kön, härkomst, hudfärg, religion, sexualitet, ålder.