Ett av seminarierna på Marx2013 handlade om problemen med att diskutera klass utifrån den svenska statistik som går att få tag på. Till exempel finns det inga uppgifter om personers förmögenhet sen 1985 – ungefär samtidigt som de  började divergera alltmer.

Till bas för de olika specialenkäter som görs ligger uppgifter som kön, fackförbundstillhörighet (LO TCO SACO) och utbildningsnivå. Det går att utläsa en hel del ur dem, vilket LO-utredaren Sten Gellerstedt gav fina prov på i sin redovisning av ojämlika villkor på jobbet.

Men det går inte att se de förändringar som vi vet att det svenska samhället har genomgått (eller inte genomgått). Framför allt säger utbildningsnivå ingenting om socialt ursprung, framhöll Mikael Börjesson och kontrasterade mot data från utbildningsforskningen, där kunskap om föräldrarnas yrke gav starka indikationer på barnens yrkesval och livschanser.

Kanske, tänkte jag hädiskt medan jag lyssnade till det metodologiska finliret, är den klumpiga officiella beskrivningen av samhällsklasserna en bidragande orsak till myten om att klassamhället är avskaffat och till att alla känner sig som medelklass.

Hursomhelst gick jag därifrån mycket mer misstänksam och nyfiken.