Pensionssparande gynnas med lägre skatt än annat sparande. Skatte­lättnaden – minst tio miljarder kronor per år – går främst till tjänste­män med goda löner. Men facket anser att skattelättnaden behövs.

Höjd gräns för vem som ska betala statlig inkomstskatt, en reform som gynnar höginkomsttagare, står just nu i centrum för den politiska debatten.

Men det finns en skattelättnad som få känner till och ännu färre vill debattera, fastän den också ger mest till högavlönade. Det gäller beskattningen av pensionssparande.

När räntor och annan avkastning på sparande i allmänhet beskattas med 30 procent är skattesatsen 15 procent på avkastningen i pensionssparande. Det gäller både sparande i tjänstepensioner, som arbetsgivaren betalar, och individuellt pensionssparande.

Finansdepartementet beräknar statens kostnad för den förmånliga avkastningsskatten till omkring tio miljarder kronor om året. Till det kommer att de pengar som arbetsgivarna avsätter till sina anställdas tjänstepensioner inte belastas med de vanliga sociala avgifterna, utan en särskild löneskatt, som är betydligt lägre. För anställda med lön ovanför taket i socialförsäkringar­na (27 812 kronor i månaden) är också detta en skattelättnad – och ett skäl till att en del höginkomsttagare tar ut löneutrymme i form av pension i stället för lön.

LO och TCO vill ändå behålla skatte­subventionen.

– Men min uppfattning som ekonom är att skattesubventionen av pensionssparande inte är motiverad. Den gynnar framför allt tjänstemän som får stora avsättningar till sina tjänstepensioner, inte LO-medlemmar i samma utsträckning, säger LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström.

Innan hon blev LO-ekonom analyserade Åsa-Pia Järliden Bergström beskattningen av pensionssparandet för finansdepartementets räkning. Analysen mynnade just ut i att skattefavören inte var motiverad.

En viktig slutsats blev att de som har lön ovanför en viss gräns (7,5 inkomstbasbelopp per år, motsvarande 35 375 kronor i månaden) får ut mest av skattelättnaden. På lön under den nivån betalar arbets­givarna in premier motsvarande 4,5 procent av lönen till tjänstepensionen, på inkomster ovanför taket avsätts hela 30 procent.

Stora inbetalningar till tjänstepensionen betyder att man tillgodogör sig mycket av skattesubventionen. Dessutom pensionssparar personer med hög inkomst mer på egen hand, och får relativt sett ut mer av skattefavören även på det sättet, påpekar Åsa-Pia Järliden Bergström, som inte har påverkat LO:s ställningstagande i frågan.

Den statliga pensionsåldersutredningen, som blev klar i april i år, hade inte i uppdrag att granska skattevillkoren för pensionssparande. Men utredningen hade ändå kritiska synpunkter, eftersom den ansåg att tjänstepensioner ibland används för att pensionera anställda i förtid. ”Utredningen anser att motivet att stödja ett kompletterande pensionssparande främst för personer med högre inkomster inte väger lika tungt som behovet att stimulera äldre att arbeta längre.”

I sina remissvar om Pensionsålders­utredningen nämner de fackliga organisationerna inte den här frågan.

– Vi är glada om skattesubventionen inte tas upp till diskussion, säger Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef vid TCO.

– Skattesubventionen är viktig för att generera bra och omfattan­de tjänstepensionsavtal. Utan den skulle tjänstepensionerna bli betydligt lägre. Då skulle staten tvingas förstärka det allmänna pensionssystemet, och det blir inte billigare.