Näringslivet osams om flytträtt för pension

Klart att spararna ska få flytta sina tjänstepensioner vart de vill, säger för­säkringsbolagen. Ni vill bara tjäna pengar på dem, svarar Svenskt Näringsliv. Flytträtten blottar en ideologisk klyfta som delar näringslivet.

De senaste 15 åren har du fått ett större ansvar för din tjänstepension, alltså den kompletterande pensionen som din arbetsgivare betalar. Du bestämmer själv hur pengarna ska sparas.

Om du tar risken ska du också kunna flytta ditt pensionssparande vart du vill, resonerar banker och försäkringsbolag. De gillar inte att fack och arbetsgivare har upphandlat ett litet antal pensionsförvaltare som har exklusiv rätt att förvalta den tjänstepension som de flesta svenskar har genom kollektivavtal.

I stället stöder de ett förslag från regeringens utredare, som blev klart förra hösten och just nu bereds i finansdepartementet. Förslaget går ut på att tjänstepension som man har tjänat in på sina tidigare, avslutade anställningar ska få flyttas till vilken förvaltare som helst. En marknad på 1 600 miljarder kronor.

Finansbranschen anser, precis som utredningen, att fri konkurrens kommer att resultera i bättre och billigare sparformer. I sin kampanj talar branschen gärna om flytträtten som ”självklar” och ”naturlig”. ”Det är sunt förnuft. Man kan inte vara emot den här reformen”, säger Gustaf Rentzhog vd för försäkringsförmedlaren Söderberg & partners.

Men det kan man. Arbetsmarknadens parter är alldeles bestämt emot. Genom att upphandla ett litet antal sparalternativ har fack och arbetsgivare pressat ner de avgifter som förvaltarna tar ut. För en löntagare med normal inkomst kan de låga avgifterna betyda en halv miljon kronor mer i totalt pensionskapital jämfört med de avgifter som försäkringsbolagen tar av sina privatkunder.

LO anser att finansbranschen bara vill tjäna pengar på medlemmarna, som har begränsad kunskap om pensioner och är i underläge då de talar med sin bank.

Den inställningen är förmynderi, anser Anders Sellström (KD), ledamot i riksdagens finansutskott, vars parti driver frågan om flytträtt.

– Om de sparformer som parterna har upphandlat är så bra som de säger behöver de ju inte vara oroliga. Då kommer kunderna att ligga kvar där. Men parterna vill inte släppa makten över det här enormt stora kapitalet, säger Anders Sellström.

Kanske mest intressant är hur flytträtten splittrar företagen och deras organisationer.

– Principen om en fungerande marknad med fri konkurrens talar för fri flytträtt, säger Henrik Sjöholm vid organisationen Företagarna.

Men Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren är inte imponerad av vad den fria marknaden åstadkom åren 1990 till 2006, då privattjänstemännen fick placera sina tjänstepensioner var som helst.

– Då hände ingenting med avgifterna och produkterna. Det var först när arbetsmarknadens parter började upphandla sparandet som avgifterna sänktes och produktutvecklingen tog fart.