M utgår från en overklig världsbild
Moderaterna håller stämma och efter det löjets skimmer som sänkte sig över partiet i och med idéprogrammet 2011 föreslås en revision. De meningar som ville ge moderaterna cred för kampen mot apartheid och för allmän rösträtt, jämställdhet, rättsstaten och mot diskriminering är nu borttagna. Och i ett under av klarsynthet har även formuleringen ”för Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande” försvunnit.
Jag hoppas att det ska bli lika mycket debatt om Moderaternas historierevisionism när det gäller den så kallade arbetslinjen. Partiet slår fast att de, tack vare skattesänkningar och de så kallade reformerna i transfereringssystemen, gjort det lönsammare att arbeta. Men de tolkar fortfarande arbetslösheten som en effekt av att ”många upplever att det lönar sig dåligt att arbeta”. Massor av människor envisas alltså fortfarande med att välja att vara sjuka och arbetslösa då ersättningsnivåerna fortfarande ger dem så mycket i plånboken att inte ens jobbskatteavdragen kan locka dem att ta ett jobb.
Moderaterna hävdar också att socialdemokratiska regeringar ”hindrade nya jobb och låste fast människor i utanförskap.” Ganska fräckt med tanke på de cirka 34 000 som sitter fast i fas 3, Sveriges största arbetsgivare, som knappast har några lysande utsikter annat än att berika sina så kallade anordnare som får 5 000 i månaden/person för besväret.
Men den moderata världsbilden är än mer overklig. De vill höja brytpunkten för att ”förstärka drivkrafterna för utbildning och entreprenörskap”. Som om elever hoppar av grundskola/gymnasium eller avstår universitetsutbildning för att i stället hoppas på ett okvalificerat låglönejobb bara för att de i framtiden vill undkomma statlig skatt på sina inkomster över 39 000 i månaden? Knappast troligt!
Men utanför sina programförklaringar måste Moderaterna lita till något mer än enbart historieförfalskning. De måste selektera människor för att få partiets ideologiska uträkningar att gå ihop.
I SVT:s Agenda förklarade statsministern hur skattesänkningar leder till mer jobb:”Får man mer kvar av lönen så ökar det drivkrafterna att vilja arbeta. Vi har massor av beslut vi fattar över hela vårt liv där vi väljer mellan arbete och fritid. Och det leder till att allt fler väljer jobb”. Frågetecknen hopar sig så klart – varför räknas den stora majoritet människor som saknar det avundsvärda privilegiet att kunna välja mellan arbete och fritid bort av Reinfeldt?
Vi minns också statsministerns häpnadsväckande men missvisande uträkning att det inte finns någon massarbetslöshet i Sverige om vi enbart ser till etniska svenskar mitt i livet. Enligt Moderaterna har inte heller ojämlikheten ökat i Sverige om vi slutar räkna med de som tjänar minst och mest.
Fredrik Reinfeldt kallar sig, i en TT-intervju i veckan, för en stridshingst. Men det drabbar inte bara de sjuka, arbetslösa och fattiga utan också hela Sverige att hästar, som Reinfeldt framhåller, må vara duktiga på att kämpa, men är desto sämre när det gäller räkning.
