”Jag såg fram emot pensionen”

Börje Norhager föreställde sig pensionärslivet som den stora friheten. Det blev precis som han hoppades.

Det här objektivet har jag. Och det här. Jag har hållit mig till Canon genom åren.

Börje Norhager har fotograferat i hela sitt liv, och när han nu själv ska avbildas böjer han sig ivrigt ner och synar fotografen Marie Birkls utrustning. När han sitter där på huk i den klara höstluften, slank och rörlig, i jeans och svart skinnjacka, är det för ett ögonblick svårt att förstå att han är pensionär. Ordet stämmer inte med bilden av den livlige mannen, nyfiken på objektiv och kamerahus.

– Pensionär, säger Börje Norhager, och sitter tyst en stund för att pröva vilka associationer ordet ger. Pensionär … det är en gammal och skröplig person med dålig ekonomi. Men så är det inte för mig.

Någonstans i 60-årsåldern började Börje Norhager tänka på pensioneringen. Tankarna handlade delvis om ekonomi. De senaste 16 åren har han översatt teknisk dokumentation från och till tyska och engelska vid ett företag i Krokom. Dessförinnan var han exportsäljare vid olika företag i Mellansverige och reste mycket i Tyskland, Österrike och Schweiz.

– Jag har varit med i facket, Sif och senare Unionen, och har tjänat in tjänstepension på alla jobb jag har haft. Men när jag kollade på minpension.se fanns inte allt med. Det slog mig hur komplicerat systemet är, hur svårt det är att få grepp om vilken inkomst man verkligen får.

Mindre än lönen skulle det i alla fall bli, och Börje Norhager började amortera av lånet på sin bil, en Honda CR-V. Samtidigt började han den känslo­mässiga nedräkningen till 65-års­dagen, som inföll den första januari i år.

– Jag såg enbart fram emot att bli pensionär. Att inte ha några måsten. Att ha mer tid för fotografering och resor. Att få göra som jag vill.

Ett leende sprider sig över Börje Norhagers ansikte när han fortsätter:

– Det blev som jag tänkte mig det. I år har jag varit i min stuga i Oviken från början av maj till slutet av september. Att äntligen få vara där så mycket jag vill!

Stugan, som ligger vid en sjö med rikt fågelliv, är en oas för den som tycker om natur och fotografering. Men även kalla vinterdagar har Börje Norhager mycket han vill göra. Läsa, bearbeta fotografier i datorn, spela bridge.

– Jag har spelat bridge sedan 70-talet, men har en ganska ny bridgepartner, en från jobbet. Vi förstår varand­ra. Vi ska i väg och spela i kväll.

Sedan ganska många år är Börje Norhager singel, och han har inga barn. Men den ensamhet och oro som en del äldre klagar över har han aldrig känt. Ekonomin är stabil, även om Börje Norhager har svårt att smälta att han som pensionär måste betala 1 800 kronor mer i månaden i skatt. Det gör att han netto nu får ut knappt tre fjärdedelar av den inkomst han hade som översättare, med en månadslön runt 27 000.

– Jag behöver inte avstå från någonting sedan jag blev pensionär. Å andra sidan lever jag ganska enkelt i en enrumslägenhet i centrala Östersund.

Resor har fått vänta, Börje vill först ha pension i ett år så att han vet om han måste betala restskatt. Men resplaner finns: en foto- och vandringsresa till Färöarna, Shetlandsöarna och Orkney­öarna.

Att gå långt blir inget problem.

– Jag mår bra, bättre än när jag jobbade. Jag är mer utvilad, har ett annat lugn, en annan harmoni. Jag går en runda på sju kilometer nästan varje dag, äter bra och ser till att sova ordentligt.

Sedan arbetskamraterna firade av honom har Börje Norhager inte besökt sin arbetsplats en enda gång. Han var helt enkelt färdig med jobbet.

– Men ibland tänker jag att man skulle göra någonting nyttigt, kanske ett uppdrag som god man. Jag har fortfarande något att ge.

– Det är konstigt att man arbetar 40 timmar i veckan och sedan slutar tvärt när man kan som mest. Äldre borde få trappa ner gradvis och slussa övre sitt kunnande till de yngre.

Börje Norhager kommer inte på någonting dåligt med att vara pensionär. Men han tycker att pensionärer inte syns och räknas i samhället. I pensionsbolagens reklam är bilden ensidig, den handlar om stränder och palmer.

Och vilken bild skulle du själv vilja ge av pensionärer?

– Jag skulle försöka visa att det är trygga, stabila och pålitliga personer. Människor med en väldig livserfarenhet.