Löneutveckling – så här räknade vi
Arbetets kartläggning av löneutvecklingen mellan olika yrken och yrkesgrupper på den svenska arbetsmarknaden baseras på Medlingsinstitutets lönestrukturstatistik. För perioden från år 2000 och framåt finns löneuppgifter tillgängliga för olika yrkesgrupper, medan löneuppgifter uppdelade på olika yrken bara finns från år 2005. I sammanställningen används uppgifter för olika yrkesgrupper.
Precisionsgraden i yrkesgruppsindelningen varierar dock påtagligt. Exempelvis samsas både barnskötare och undersköterskor i samma yrkesgrupp, medan processoperatör inom industrin indelas i fyra olika yrkesgrupper beroende på vilken bransch de befinner sig i. I Arbetets sammanställning återfinns därför alla yrkesgrupper som bara innefattar ett yrke och de där undergrupperna har en likartad löne- och sysselsättningsutveckling under perioden, övriga har exkluderats. Därmed utesluts missvisande förändringar i genomsnittslönen som beror på sammansättningseffekter mellan olika yrken. Dessutom har vi tagit bort några yrkesgrupper som berörts av att Sveriges Kommuner och Landsting reviderade sin yrkesklassificering år 2008.
I kartläggningen används den genomsnittliga lönen för individer i åldrarna 45–55 år, en åldersgrupp där arbetskraftsdeltagandet är högt och etableringen i yrket avklarad sedan länge. Anledningen till det är att förhindra att demografiska faktorer som förändrad åldersammansättning inom en yrkesgrupp påverkar den redovisade löneutvecklingen. Exempelvis kan generationsväxling i form av inflöde av många yngre lågavlönade till ett yrke tillsammans med utflöde av många äldre högavlönade leda till att den uppmätta genomsnittslönen för hela yrkesgruppen i alla åldrar faller, trots att lönen till de enskilda individer stiger. Två direkta exempel på en sådan utveckling är poliser och militärer. I Arbetets kartläggning skulle användande av genomsnittslönen för alla åldrar leda till en grov underskattning av deras löneutveckling. Genomsnittslönen för militärer i alla åldrar har ökat med 20 procent under 2000-talet, medan genomsnittslönen i åldrarna 45–55 år har stigit med 35 procent.
Lönestrukturstatistikens löneuppgifter för den privata sektorn bygger på urvalsundersökningar. Skillnader i urval och bortfall medför att jämförelser mellan enstaka år bör göras med försiktighet. Därför används i kartläggningen treårsgenomsnitt för att mäta löneutvecklingen.