Miljarder omsätts i jätteindustrin kring bär

ARBETET GRANSKAR  Plockarna kan bli erbjudna fyra kronor kilot för lingon. Samtidigt omsätter svenska bärgrossister miljarder. Bakom vinsterna finns två olika system. Men med flera gemensamma nämnare: En gratis råvara och utländsk arbetskraft som sliter för en lön som inga svenskar skulle acceptera.

– Hela upplägget är som ett beställningsjobb åt branschen och sker med Skatteverkets godkännande, säger Mats Wingborg, som för Swedwatchs räkning granskat bärbranschen under flera år och även denna sommar.

Och liksom många andra branscher är även denna global. Svenska blåbär slutar sällan i din pannkakssylt. Utan snarare hos en hälsomedveten japan. I din sylt finns troligen bär från Ukraina. Och i stället för att fabriker flyttas till låglöneländer, kommer den billiga bärarbetskraften hit.

Bärplockarna blir första länken i något av de två lukrativa kedjor som den svenska bärbranschen består av.

Den ena anlitar bärplockare som i år kommer från Thailand, och som är anställda av ett thailändskt bemanningsföretag. Antalet plockare, bemanningsföretaget och det bolag som i Sverige ska köpa bären från företaget är alla kontrollerade av Migrationsverket. Plockarna ska få lön enligt avtal som Kommunal tecknat. Däremot ska de inte betala skatt i Sverige, och inget av företagen behöver betala arbetsgivar­avgifter för plockningen.

Det här systemet använder sig exempelvis bärjätten Polarica av. Och det är ett system som omsätter miljarder. Även Sjätte AP-fonden hoppas på Polaricas lönsamhet i rollen som fondinnehavare.

Det andra systemet förlitar sig på så kallade fria plockare som kommer till Sverige från andra EU-länder. Det är svårare att syna. Ingen vet hur många som är här. Ingen vet hur många som är verkligt fria och själva säljer till en uppköpare. Eller hur många som är organiserade, fast inte av facket utan av en mellanhand som tar allt, eller större delen, av pengarna. Några skatteintäkter ger inte heller denna plockning.

Det här systemet använder sig branschens andra jätte av: koncernen Scandumin, där bland andra Finnerödja bär och Olle Svenssons partiaffär AB ingår. Även här förvandlas bären till miljonvinster.

– Organiserad friplockning är samma sak som svart arbetskraft. Om plockarna behövde betala inkomstskatt skulle bäruppköpare lika gärna kunna anställa folk. Men då måste lönerna höjas. Och högre löner till plockarna skulle bara kunna finansieras på ett sätt – genom lägre vinst till grossisterna, säger Mats Wingborg.

Även Kommunals vice ordförande Per Holmström är inne på samma spår.

– Det bygger på att bäruppköpare och grossister inte vill vara arbetsgivare för plockarna. Det blir för dyrt. Systemet är gjort för att kringgå svensk skattelagstiftning.

Och Pia Blank Thörnroos, rättslig expert på Skatteverket, håller med.

– Branschen verkar sträva efter att få ett inflöde av bär till sina frysar utan att ta ansvar för att organisera sina anställda.

Men enligt Polaricas vd Pasi Antti­la är orsaken till att plockarna kommer just från Thailand främst en fråga om brist på arbetskraft i Sverige.

– Vi vänder oss till studenter varje år. Men de försvinner efter en vecka. Och europeiska plockare försvinner efter semestern. Det är jättesvårt att hitta människor som vill plocka bär i 60 dagar. Det är ett tufft arbete. Men thailändare är oftast starka jordbrukare och vana att röra sig i naturen.

Han anser att systemet med thailändska plockare och bemanningsföretag i dag fungerar bra. Att hundratals thailändska bärplockare utanför Umeå i dagarna blivit blåsta på lönen av ett bemanningsföretag ser han bara som ett exempel på vikten av att det svenska företaget, som köper tjänsten, tar sitt ansvar.

– Det är vi, som svenskt bolag, som ansvarar för att välja de rätta bemanningsföretagen. Vi kontrollerar att varenda plockare har fått sina pengar av företaget redan innan de sitter på flyget hem. Vi kräver kvitton på varenda insättning på deras bankkonton, säger Pasi Anttila.

Han tycker också att Polarica tar ett samhällsansvar.

– Vi som företag betalar naturligtvis skatt i Sverige. Och har hundra anställda i norra Sverige, och är ganska stolta över att erbjuda arbete i den här delen av landet.

Kommunal vill att Migrationsverket ska kunna göra mer. Som att kontrollera företagen under och efter säsongen. Och gallra bort oseriösa företag.

– Det ligger inte i vårt uppdrag att göra det, säger Nina Johansson på Migrationsverket.

Mats Wingborg anser också att facket i viss mån bidrar till situationen genom att teckna avtal med bemanningsföretagen.

– Facket upprätthåller ett väldigt konstigt system.

Per Holmström på Kommunal säger att facket ser på det ”rent krasst”.

– Det är den möjlighet vi har för att bärplockare ska få schysta villkor. Innan fanns det inga avtal alls, och då var det ännu sämre. Den möjlighet vi har att reglera en marknad är att teckna kollektivavtal.

Inte heller från Skatteverkets håll är man nöjd med det egna systemet.

– Vi har de regler vi har. Men de är inte anpassade efter bärbranschen utan efter branscher i allmänhet. Här blir det en extrem ­situation ­eftersom råvaran är gratis. Vem som helst kan ju plocka. Det finns inga investeringskostnader, säger Pia Blank Thörnroos.

Arbetet har försökt nå Martin Engström, vd för Olle Svenssons partiaffär AB, för en kommentar. Han har inte hört av sig.

Nästa vecka: Arbetet granskar ett av de små bärföretagen

Erik Larsson
08-796 25 36