Ingen lön trots skärpt kontroll
Bärplockare samlas för att protestera utanför Kommunals lokaler i Umeå.
Bärindustrin har två inköpssystem. Det ena förlitar sig på thailändska plockare som är anställda av utländska bemanningsföretag. Det andra köper från plockare som kommer hit mer eller mindre på egen hand. Men plockarna kan inte lita på något av systemen.
Det skulle bli så mycket bättre. Thailändska bärplockare skulle få anställning och garanteras löner. Men nu står de ändå där. Skuldsatta och undrar vart pengarna tagit vägen.
– Jag var hos tandläkaren. Det var därför jag inte kom till mötet, säger Kent Engström, juridiskt ombud för det thailändska bemanningsföretaget M Phoenix Enterprise som förklaring till varför han ställde in senaste mötet med Kommunal i tisdags.
Det handlar om thailändska bärplockare. 2011 ändrades reglerna. Bäreländet hade nåtts vägs ände. Migrationsverket införde tuffare kontroller av de företag som anlitade bärplockare från länder utanför EU. LO tyckte sig se en förbättring, åtminstone för de plockare som kom som arbetskraftinvandrare från länder utanför EU.
Den senaste veckan tyder dock på motsatsen.
– Det är slavliknande arbetsvillkor. Helt oacceptabelt 2013, säger Sanna Rautioaho, ombudsman på Kommunal i västra Svealand.
I Umeå har tvåhundra thailändska bärplockare demonstrerat utanför Kommunals avdelning. De är oroliga över att inte få ut sina löner. Och hur de ska betala tillbaka skulderna till banken för resan hit. Dygnet runt står de på parkeringsplatsen, eller sover under presenningar. Sent i måndags kväll försökte en av dem ta sitt liv. Han ligger i skrivande stund kvar på intensiven och läget är kritiskt.
M Phoenix Enterprise har även bärplockare i värmländska Lesjöfors. Och där har de också vänt sig till Kommunal för att få hjälp. Under natten till onsdagen hyrde Filipstads kommun in en Securitasvakt. Plockarna var nämligen oroliga att företaget skulle tvinga dem att flyga hem.
Enligt bemanningsföretagets ombud Kent Engström är dock allt i sin ordning. De två första lönerna skulle, enligt honom, dras av för omkostnader som resa, visum, mat, boende och fickpengar. Företaget är inte skyldigt plockarna något.
Kommunal kan i dagsläget inte uttala sig om det här stämmer eller inte.
– Klart att plockarna ska betala för sig. Men vi vill att företaget ska redovisa vilka löner och avdrag som gjorts, säger Kjell-Ivan Eriksson på Kommunal i Umeå.
Han läser innantill från ett thailändskt anställningskontrakt med M Phoenix Enterprise som facket fått översatt. Där står inget om några avdrag.
Men juristen Kent Engström ser ingen mening med att träffa facket igen.
– Det finns ingen lönetvist. Ska de se den specifika utbetalningen? Plockarna har ju fått fickpengar. Lönespecifikationer vet jag inte ens om de har i Thailand. Jag vet inte hur jag ska dokumentera det här ytterligare.
Frågan om bärplockarnas löner leder in i en komplicerad härva av ägarförhållanden. Det visar sig till exempel att det finns nära affärsmässiga band mellan både det thailändska bemanningsföretaget, den svenska bäruppköparen och företaget som hyr ut boende och bilar till bärplockarna och saknar f-skattsedel. I företagen figurerar även representanter med näringsförbud.
Nina Johansson på Migrationsverket, som ska kontrolla att företagen verkligen kan betala ut löner till plockarna, säger att vissa uppdragsgivare i Sverige kan ha ett avtal där det står att någon annan garanterar lönen. Till exempel den grossist som bären säljs till.
Vems är ansvaret för att plockarna ska få ut sina löner?
– I första hand är det arbetsgivarens. Men sköter sig inte den blir det ett fall för arbetsmarknadens parter, i detta fall Kommunal.
Migrationsverket gör inte någon koll ifall de som driver bolagen är dömda.
– Det ligger inte i vårt uppdrag att göra det.
Även Kommunal på central nivå är inkopplade. Mats Hansson, ombudsman på förbundskontoret, säger att man ser över ”flera vägar” just nu.
Men så står vi här igen?
– Allvarligt talat. Vad tror du vi tycker? Det verkar vara en bransch helt åt skogen.
Sandra Lund
Bärbranschen
Skuldsatta från start
De thailändska plockare som kommer till Sverige är risbönder. Många behöver låna pengar för resa och uppehälle. För resan betalar plockarna kring 17 000 kronor, säger en tjänsteman på det thailändska arbetsmarknadsdepartementet.
Företagen saltar dock räkningarna i alla led, uppger en källa med insyn i bärbranschen. För flygresan, som kostar kring 8 800, får plockarna betala drygt 10 200 kronor. En tre månaders reseförsäkring kostar 245 kronor, men plockarna betalar kring 600 kronor och så vidare. När plockarna väl är i Sverige betalar de mellan 160 och 200 kronor per dag för mat, husrum och transporter.
En plockare stannar i cirka två månader.
De thailändare som är anställda av bemanningsföretag plockar i genomsnitt mellan 55 och 80 kilo bär per dag, men många kan plocka över 100 kilo.
De fria plockarna får ofta ihop betydligt mindre eftersom de saknar en professionell organisation och ofta plockar i trakter med färre bär.
Källor: Swedwatch, thailändska arbetsmarknadsdepartementet samt intervjuer
Två system
Bärbranschen är uppdelad i två system. I det ena systemet anställs plockare av utländska bemanningsföretag. De kommer till Sverige med ett arbetstillstånd. I år beviljade Migrationsverket 6 200 tillstånd som enbart gick till thailändare. Månadslönen för en bemanningsanställd plockare är 18 975 kronor, men betydligt mindre blir kvar efter att kostnader för boende, mat och resa dragits av.
Det andra systemet består av så kallade fria plockare. Det är ofta personer från andra EU-länder – som Bulgarien och Polen – men kan även komma som turister från Ukraina, Ryssland. De säljer sina bär till uppköpsställen och får pengar i handen. En del stannar ett kort tag i Sverige och säljer endast små mängder bär. Men bland de fria plockarna finns även vad Swedwatch betecknar som organiserad fri plockning, det vill säga fria plockare vars arbete och boende är organiserat och styrs av andra människor. I år har det kommit många fria plockare från Ukraina och Moldavien, varav flera är papperslösa.
Källor: Swedwatch, Kommunal