Högspänt från förorten

Viktor Johansson är en mycket spännande ung författare som har tagit med sig poesin in i prosan. Den senaste boken rekonstruerar ungdomskravaller i Uppsalaförorten Gottsunda utifrån en traumatiserad Irakfödd tonårings högspända medvetande:

”Jag kommer aldrig bli mer än ett sjukt krigsbarn”, inser han och blandar vardag med visioner; omhändertagandet av lillasystern och mamman (vars händer aldrig kan sluta skaka) omväxlar med gestalter som är halvt på riktigt, halvt hallucinerade, till exempel självmördarväktaren vid järnvägsspåret och en ännu galnare pojke som utnämner sig själv till huvudpersonens hetsande tennistränare. Men tennisen har han lagt bakom sig, trots stor talang, och uppfinner istället ”den mörka sporten”: kollektiva utlevelser och lekar som hjälper honom och de andra barnen att bearbeta sina krigserfarenheter. Till slut känns det som om en hel förortsgeneration delar samma fasor och förluster.

”Fatta att många av oss har varit med om ett riktigt krig … Det är ingen som förstår det, om man inte skapar en liten krigszon i centrum. Annars lever de bara i fred, som om inget har hänt. Ser oss som huliganer, undrar varför vi måste spränga alla busskurer. Men Libanon har hänt. Syrien har hänt. Afghanistan och Irak har hänt.”

Johanssons strama språkbehandling mitt i fyrverkeriet av överdrifter, och de inblandades otvetydiga framsteg i den psykiska läkeprocessen, gör Den mörka sporten till en riktig läsupplevelse och tankeställare.

John Swedenmark