1984 Två kvinnor och en man arbetade med att ändra och ta fram blanketter i Stockholms läns landsting. Mannen hade betydligt högre lön. AD ansåg att arbetsupp­gifterna var för olika för att det skulle vara diskriminering.

1991 En kvinnlig journalist vid Radio Dalarna fick 700 kronor lägre ingångslön än en manlig som anställts nio månader tidigare. AD ansåg dock skillnaden kunde förklaras med att mannen var känd hos arbetsgivaren från en tidigare praktik.

1995 En kvinnlig ekonom på stadsbygg­nadsförvaltningen i Kumla kommun hade betydligt lägre lön än sin manliga kollega på en annan kommunal förvaltning. Kommunen ansåg att arbetena inte kunde ses som likvärdiga och att det fanns sakliga skäl för löneskillnaderna, men AD gjorde en annan bedömning. Kvinnan vann.

1996 En kvinnlig barnmorska tjänade mindre än två manliga klinikingenjörer i Örebro landsting. Jämo ansåg att yrkena skulle ses som likvärdiga, men AD höll inte med.

1996 En kvinnlig avdelningschef i Karlskoga kommun tjänade under vissa perioder mindre än en manlig avdelningschef i kommunen. AD bedömde, liksom kommunen, att mannen hade ett mer krävande arbete under två av de fyra perioder som prövades. Under de andra två var arbetena likvärdiga och kvinnan fick skadestånd.

1997 Två kvinnliga och en manlig civilingenjör arbetade som lärare på samma gymnasieskola i Mjölby. Mannen tjänade mer än kvinnorna, vilket enligt kommunen berodde på speciella datakunskaper. AD ansåg att skillnaden var motiverad.

2001 Två kvinnliga barnmorskor tjänade mindre än en manlig klinikingenjör vid Örebro landsting. AD slog fast att arbetena kunde ses som likvärdiga, men att det ändå inte var diskriminering utan att löneskillnaden berodde på att mannen var äldre och på marknadskrafterna.

2001 Två manliga socialkonsulenter anställdes vid länsstyrelsen i Skåne och fick högre lön än två kvinnliga socialkonsulenter som redan var anställda. Länsstyrelsen motiverade lönerna med att männen hade viktiga erfarenheter från sina tidigare arbeten där löneläget var högre. AD ansåg att löneskillnaden berodde på marknadskrafter.

2001 En intensivvårdssköterska på Danderyds sjukhus i Stockholm tjänade mindre än en manlig medicintekniker. AD fann att deras arbeten var likvärdiga, men att marknadskrafterna motiverade att mannen tjänade mer eftersom hans kunskaper efter­frågas även hos arbetsgivare i den privata sektorn.

2013 En yngre, manlig behandlings­sekreterare hos ett kommunalt vårdbolag i Göteborg får vid nyanställning och efter första lönerevisionen högre lön än en kvinnlig kollega med samma jobb, utbildning och 30 års erfarenhet. Arbetsgivaren uppgav att mannen hade specialkompetens och utförde sitt arbete bättre än kvinnan. AD ansåg därmed att kvinnan inte diskriminerats vare sig på grund av kön eller ålder.