Drömmen om ett möte
finns,
vallmons eld på ett vetefält.
Drömmen om att uppnå
kollektivt minne
utan att förlora sig själv.
Jag vill gärna tro att det är möjligt,

men det är det kanske
bara i en dikt?

Danska Pia Tafdrup är en av Nordens innerligaste, klangfullaste och mest uppfinningsrika poeter. Förra året fyllde hon sexti och firade det med att ge ut en diktsamling med en dikt från varje år i hennes levnad: Salamandersol, som nu kommit ut på svenska i känslig och stabil översättning av Jonas Rasmussen. Det är en resa genom tiden och genom livet, med gott om igenkänningspunkter. Men framför allt är boken ett vittnesbörd om poesins förmåga att fånga och bevara stämningar, svävande mellan lycka och obehag, öde och vilsenhet.

Tafdrup är i dagarna på Stockholmsbesök, och gästar tillsammans med många andra framstående poeter från hela världen Södermalms poesifestival. Läs mer på festivalens hemsida.