Kulturlyft inte bara nostalgi
Carl Tham har ett genomtänkt förslag om att göra kulturen till en central politisk fråga, så som den var en självklarhet i arbetarrörelsens ungdom, och så som med framgång har prövats i Norge under de två senaste valen, 2005 och 2009.
Då behövs det mer resurser, särskilt eftersom så mycket har förtvinat sen nittitalet. Thams förslag är att utgå från den förväntade kostnaden för flygplanet JAS, 90 miljarder under 25 år, och satsa de pengarna, knappa fyra miljarder per år, på en prioritering av kulturen. Och sen gå till val på det.
Hans idéer och analyser av vad som behövs göras finns i en liten pocketbok, utgiven av förlaget Hjalmarson&Högberg. Vi återkommer till den.
Ett annat före detta statsråd, Lars Engqvist, var inbjuden att respondera på Thams förslag vid ett seminarium på ABF igår kväll. Det gjorde han genom att bejaka projektet och sätta in det i en socialdemokratisk tradition av kulturpolitiska framsteg ända sen partiet hamnade i maktställning och de ekonomiska och sociala frågorna hamnade i främsta rummet.
Genomgången blev en imponerande lista, med många fina citat. Vi återkommer till den också. För Engqvist vet ju verkligen vad han pratar om. Förutom minister har han varit chefredaktör, kommunalråd och inte minst styrelseordförande i Kulturrådet.
Egentligen sa Engqvist och Tham nog inte mer än att 1974 års kulturpolitik var fenomenalt bra och att det handlar om att sparka igång den på nytt, med hänsyn tagen till den medietekniska utvecklingen. Och att detta både kan och måste bli en central fråga i politiken, också för politikens egen skull.
Men det är ju inte bara nostalgi. För visst finns undertexten att den möjlighet till självreflexion som konsten ger skulle kunan hjälpa till att bryta upp den kompakta nyliberalismen i alla partiernas politik.