Veckans POESI: Bo Gustavsson

Den blide och lärde poeten Bo Gustavsson – bland annat är han expert på mystik – har också en vildare sida, som mer eller mindre skymtar fram i hans dikter. Men aldrig så till den grad som i denna diktsamling: en biografi över vildavästernlegenden Calamity Jane, lagd i hennes egen mun, med omkvädet och titeln Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane. Gustavsson lever sig in i hennes öde både med dramatik, drastisk humor och lärdom. Dikter blandas med texter av allehanda slag: indianska myter, brev till dottern hon aldrig fick, matrecept och ren action.

Boken har en föregångare, vilket Gustavsson vidgår med hjälp av omslagslayouten: Nobelpriskandidaten Michael Ondaatjes The Collected Works of Billy the Kid, också ett porträtt i helfigur av en västernkändis. Men det är inte fråga om plagiat, utan det ger mycket att läsa bägge böckerna bredvid varann.

Gustavsson betonar starkare än Ondaatjes mer rafflande än reflekterande berättelse (som borde översättas) att själva livet är ett konstverk, och är lite väl ivrig med att ornera detta konstverk med fina abstrakta ord, som inte ligger så väl i munnen när det handlar om Jane och hennes följare, främst prärievargen Coyote. Till exempel i avslutningen av första dikten:

Det är ett slitgöra, ett opus att bli ett vrak
till mänska i smuts och stank och ensamhet.
Ett tungt opus att transmuteras
till silvriga rörelsers dans
med präriens horisonter.

Men samtidigt är ett ord som ”transmuteras” så extremt främmande att det framhäver resten. Det borde vara för tungt, men det skapar rymd och perspektiv. Delvis beroende på Gustavssons kraftfulla och rytmiska språk, som är väldigt lustfyllt att läsa högt.

Så låt gå för de främmande orden. Det enda jag egentligen har svårt med är en svit mer inåtvända dikter mot slutet. De känns mer uttänkta än kroppsliga och har en svagare röst. I övrigt är boken en påkostad och tankeväckande show både för vildavästernfreaks, grubblare och poesisamlare.