En filosofi som tar som sin uppgift att beskriva hur världen är uppbyggd av våra sinnen och förväntningar får  inte bli för abstrakt. Edmund Husserl hade det tänkta iakttagandet ett bord som paradexempel, och även om han med tiden tog in också närvaron av andra människor i sin undersökning, så förblev han både könsblind och färgblind.

Det vill bland annat säga att de kategorier som tillhör de viktigaste för hur människorna konstituerar världen: kön och ras, hamnade utanför beskrivningen. Klass hör förstås också dit, men nämndes bara indirekt när den svenske filosofen Nicholas Smith på en konferens i Stockholm nyligen använde den extreme franske dramatikern Bernard-Marie Koltès som exempel på att det är rasskillnader och maktförhållanden som (ofta med väldigt små medel) konstituerar världen.

Konstituera är nämligen ett väldigt viktigt filosofiskt ord. Det rymmer både uppbyggnaden och det färdiga resultatet, och underförstår en pågående process dem emellan.

Koltès dog 1989 och spelas inte mycket nuförtiden. Men hans avskalade skildringar av människor i extrema situationer vars enda relation är att de vill ha ut nånting av varandra och samtidigt inte riktigt vet vad känns väldigt samtida. Jag hoppas nån teatermänniska var på föredraget och fick inspiration. Att filosoferna fick lust att vidga undersökningen av världen förutsätter jag. Och poängen kunde gott spridas ut i debatten också.

Det finns ju så mycket kvar att säga, och förändra. Inte bara det här med kön ras klass och sexualitet eller andra dolda uppdelningar. Smiths påminnelse uppmuntrar även till nyfikenhet i angrepssättet. (Hans andra exempel var en sidoreplik i en hiphoplåt.)

På väg ut till föreläsningen hade jag råkat läsa nya numret (1/13) av alltid lika spännande tidskriften Mana, som förutom andra bra saker, bland annat ett trovärdigt porträtt av den syriska oppositionen, hade temat ”Vardagsrasism”, med handfasta vittnesmål, analyser och strategitips – alltsammans ganska nära besläktat med Smiths val att fokusera på vad han kallade “mikrokonflikter” mer än på de övergripande beskrivningarna. Ifall man vill beskriva världens uppbyggnad utan att vara könsblind, färgblind etc.