Jag gick på seminarium i Föreningen Nordens regi på ABF för att lära mig mer om norsk kulturpolitik och i synnerhet om kulturlyftet. Men jag fick så mycket mer. En belysning av hela det norska ideologiska landskapet med rötter ner i artonhundratalet, och en analys av den pågående valkampen med implikationer också för Sverige.

Samtalsledare var Carl Tham och gäster Aslak Sira Myhre från Litteraturhuset i Oslo, med ett förflutet som vänsterpolitiker och f d chefredaktören på DN Arne Ruth.

I sammanfattning ligger det till så här att den viktigaste politiska kraften i Norge är den folkliga misstron mot makthavare, och mot huvudstaden. Den rödgröna regeringen har skött sig hyggligt och Norge har klarat sig från den kris som drabbat andra länder. Ändå kommer de att falla – och lämna plats för en högerregering som vill rasera välfärdssamhället – därför att de har fått en profil av att vara administratörer mer än politiker. Samtidigt har Sosialistisk Venstre tappat både sugen och trovärdigheten genom att alltför passivt ingå i regeringen. Aslak Sira Myhre satte detta i samband med en allmän avpolitisering av politiken över hela världen, som drabbat även vänstern. Allt handlar om identitet, inte om ekonomi, trots att problemen är ekonomiska.

Norge är med andra ord, även om just den termen inte användes, populistiskt.

Den starka intellektuella eliten charmades i de två föregående valen av att kulturen sattes i främsta rummet, men har nu enligt Sira Myhre fått kalla fötter därför att andra frågor blivit så tydligt åsidosatta: krig, asylsökande, miljön. Och för första gången är ett grönt parti på väg in i Stortinget.

Så nån beskrivning av Kulturlyftets verkningar fick man sig inte till livs. Däremot en förklaring till dess politiska sprängkraft. Dess upphovsman, Trond Giske, skapade på så vis en plattform för den segrande valalliansen. Återigen ett bevis för att politiken behöver kulturen, och inte bara ska se som sitt uppgift att sköta om den som ett fornminne.

Det kommer att bli mer om Norge framöver, och beskrivningar av Carl Thams kommande förslag till ett svenskt kulturlyft.