Runö (4): En levande konsttradition
Konstvandringen under festivalen med Elisabet Schildt var också mycket givande därför att de gör ett sånt bra jobb, både med den gamla konsten – bland annat en imponerade donation från X-et – och med att hålla koll på och stötta nya konstnärer, genom utställningar och inköp. Traditionen upprätthålls genom att få påfyllning. Och ändå hann vi med bara en del av de många skatterna. Till exempel denna unika Amelin, som utgår från ett omtalat kvinnomord på trettiotalet. Onekligen förstärker den hela konstnärsskapet. Men juvelen är ändå den trerumslägenhet som Ernst Elis Eriksson inrett till ett slags modern Den gudomliga komedin, en vandring från krig och makt genom kärleken till mötet med det outgrundliga. Jag tror Kulturen får lova att återkomma till det verket framöver…