De byggde Stockholm

Mitt emot LO-borgen byggdes nya LO-huset, även kallat Klockan, där Transport, GS och Hotell- och restaurangfacket tillhör dagens hyresgäster. Lagbasen, längst ner till höger, resonerar med armerarbasen, och längst upp till vänster strömmar ånga som ska få snö och is att försvinna inför gjutningen av väggarna.

En byggarbetsplats var så nära äkta demokrati man kunde komma i slutet av 70-talet. Så förklarar Svenne Nordlöv varför han vägrade att lämna branschen när han själv blev sjuk av jobbet.

Han var med vid flera stora byggen som förändrade Stockholms gatubild:

Nya LO-huset, mitt emot borgen vid Norra Bantorget. Nya Holmia vid Drottningholmsvägen på västra Kungsholmen. Bostäder på Hornsgatan på Söder. Ett äldreboende vid Söder Mälarstrand. Och så ett nybygge mitt i city, på Kungsgatan.

Under några år när 70-talet övergick till 80-tal hängde Svenne Nordlöv på de stockholmska bygg­arbetsplatserna med en kamera som enda verktyg. Hans karriär som betongare hade fått ett abrupt slut några år tidigare. Med diagnosen betongeksem var det bara att omskola sig.

Men hur kom det sig att du blev fotograf?
­

– Jag hade alltid haft en kamera, så det var lika bra att göra det jag var intresserad av. Det blev två år i yrkesskola, och sen var det frilans som gällde. Det var en tid när man inte gärna skulle vara anställd, ingen skulle bestämma vad man plåtade.

Och hur hamnade du i byggbranschen igen?

– Jag gillade att vara byggnadsarbetare, så det var självklart att dokumentera det som hade varit mitt yrke. På den tiden var ett bygge så nära demokrati man kunde komma. Vi hade en lagbas, som satt där med lagets goda minne och som företrädde oss uppåt mot firman. Den som började bli gammal fick ett lättare jobb, medan de unga och starka kunde uträtta mer.

– Och alla fick lika mycket betalt!

Vilket är ditt starkaste fotografminne från byggena?

– Hmm, kanske när jag var med på taklagsskivan på nya LO-huset – och de ringde från tidningen Se och frågade om jag inte hade någon bild när Gunnar Nilsson (LO:s ordförande) tog en snaps … Då fattade jag varför jag måste vara frilans: Det var ju bara att tacka nej till ett sådant skitjobb.

Du är 70 nu, skulle du vilja dokumentera dagens arbetsmiljöer?

– Javisst, men det är nog svårt att få så fria händer i dag. Jag hade min bästa tid i livet som fri fotograf och – som en parentes – det får jag sota för som pensionär. Jag får inte ut många spänn.

– Jag förespråkar någon sorts konstnärslön för den som fotograferar som jag gjorde – mot att samhället skulle få använda bilderna utan att det kostar något.

FOTNOT: Bilderna från fem byggen blev en utställning på Stadsmuseet i Stockholm 1982.

Med gemensamma krafter knuffas skålvedsvagnen ut på en brygga för att hämtas med hjälp av kran. Skålveden är småstumparna och annat virke som inte kan användas, det går till bränning. Rutig flanellskjorta och snickarbyxor var uniformen – för de lite äldre.

Se hela bildreportaget i Arbetet nummer 25.