Veckans POESI:
Linn Hansén

“Här kommer den.

Historien.
Först kom strykjärnet sedan kom skjortorna.
Redan för hundra år sedan hade man för mycket att prata om.

Det ligger ett äventyr i allt säger vem som helst och det stämmer.
Att ge sig hän är en verksamhet som kan löna sig i längden.
Först kom galon sedan kom regnvädret.

Det är lätt att hemfalla åt glömska och likgiltighet.
Det är svårt att översätta från arabiska utan att kunna arabiska.
Det är tilltalande att vara odödlig.
Det är ofta oklart vad som kommer efter vad.”

Historia handlar inte om händelser utan om meningsskapande. Den äger rum nu och inte förr. Även om man naturligtvis inte bör hitta på och förvanska, så finns historien i tillbakablickarens ögon. Eller snarare olika kollektiv av tillbakablickare.

Detta är utgångspunkten för en mycket stimulerande diktsamling av Linn Hansén, Gå till historien. Påståenden, invändningar och (ursvåra) tentamensfrågor staplas ovanpå varann tills nånting med ett plågat fniss rasar samman inne i huvet på läsaren. Särskilt framträdande är den absurda blandningen mellan abstrakt och konkret, alla anakronismerna och en genomgående lek med omvända orsaksförklaringar (”först strykjärnet sedan skjortorna”). Dessutom en hel del underfundiga sentenser som fristående skulle kunna broderas på väggbonader.

Men vad som mest stannar kvar är ändå det ettriga drivet i den långtgående förföljelsen av de alltför tillrättalagda sammanfattningarna. Våra alldeles egna mytologier dras därvid fram i ljuset. Detta är poesi som praktisk ideologikritik.