Inget om bad och båtar i dag
Augusti och första papperstidningen efter sommaren, då finns det två säkra utvägar när ni kära läsare ska hälsas välkomna.
1. Blicka bakåt – skriva något om en underbar sommar med bad, böcker och båtar. Eller vänner, vandringar och vin. Och att batterierna är laddade.
2. Blicka framåt – utlova en het höst med nyheter från hela arbetsmarknaden, utblickar, inblickar. Hårda avslöjanden, intressanta intervjuer, mera matnyttig info för den som är facklig.
Men nej.
Det här ska handla om vad jobbet som journalist kan innebära. Det ska locka er läsare att skaffa en bok så fort den kommer ut den 14 september. Jag ska rekommendera den som inte kan vänta en hel månad att läsa en annan tidning än Arbetet.
I senaste numret av Filter berättar Martin Schibbye och Johan Persson om de dramatiska dagar som ledde till att de greps av soldater och utsattes för en skenavrättning i den etiopiska öknen. De ger var sin berättelse om vad som hände innan de sattes i etiopiskt fängelse, och blev kvar där i 438 dagar.
Jag kan avslöja att det handlar om en obändig journalistisk drivkraft. Martin Schibbye och Johan Persson drevs av att berätta vad som sker i Ogaden, den etiopiska region där västerländska oljebolag gör allt för att få pumpa upp det svarta guldet, där inbördeskrig är vardag – och där etiopiska staten vägrar att släppa in journalister.
Det var den viljan som fick dem att låta sig smugglas in av gerillarörelsen ONLF i en livsfarlig del av världen. Som i den värsta deckare får vi hänga med på nattliga vandringar genom öknen och vådliga bilfärder där en säkerhetsregel är att inte bära bilbälte – för att det ska gå snabbt att kasta sig ur bilen när det behövs.
De berättar om bristen på vatten så att min strupe torkar. De berättar om dödsångesten så att mitt hjärta dunkar. De berättar om frågor som ”finns det gräs i Sverige? ” så att det mänskliga mötet mitt i alltsammans ändå lockar fram ett småleende.
I boken kommer det förstås mera, reportaget om livet i Ogadenprovinsen blev av naturliga skäl ett wallraffande i det etiopiska fängelset.
I en kort intervju i Filter säger Johan Persson: ”Jag är fotograf och kan inte ens stava till ost … Man kan säga att jag har gett Martin en deg som han har bakat bullar av.”
Och det, kära läsare, är ännu en sak att ta till sig från Martin Schibbyes och Johan Perssons Etiopienjobb:
Även den som inte kan stava till ost kan få sin historia berättad. Det är ett jobb för oss journalister.
Välkommen till en ny säsong med Arbetet – i pappersform på fredagar och varje dag på nätet.
