”Kom befria!”

Det är så ytterst märkvärdigt att det ska ta över åttio år för ett viktigt dokument om en av svenska språkets främsta författare att komma i tryck. Några år efter dotterns död skrev Helena Södergran för hand ner sina minnen av dottern Edith, och att läsa dem är som att få resa med tidsmaskin till dikternas tillkomstomständigheter – och framför allt till den gränslösa öppenhet i sinnet som gjorde dem möjliga.

”Sysslandet i trädgården var hennes glädje. ’Kom befria!’ sade hon och vi befriade någon av ogräs ansatt buske eller växt. Skilt tyckte hon om gredelina syrener och vita rosor. Lärkträd hörde till hennes älsklingar.”

Är det här bara anekdotiskt trevligt, eller till och med flipprigt? Nej! det säger nånting om det förhållningssätt som möjliggör poesi, och som även uppstår ibland vid poesiläsning. Via språket och dess benämningar och klanger en förhöjd kontakt med verkligheten genom alla sinnen.

Urvalsvolymen Jag är ett svärd innehåller även opublicerade dikter, översättningar, tidningsartiklar och dedikationer, alltsammans berikande för förståelsen och upplevelsen av hela författarskapet. För Södergran är ju inte bara flummig utan även omedelbart bestämd.

Och denna godispåse kommer att följas av Agneta Rahikainens biografi som gör anspråk på att ruska om hela forskningen rejält. Jag hörde henne förhandsberätta i vintras, både om nedmonteringen av mytologin kring Södergran och om hennes motsägelsefulla egensinne som ingen fullt ut låtit komma till sin rätt.

Ja, jag lovar: Efter att ha läst Helena Södergrans minnesanteckningar uppfattar jag följande dikt på ett helt annat sätt. Inte så mycket innehållet som stämningarna, närvaron, känslorna:

Min barndoms träd stå höga i gräset
och skaka sina huvuden: vad har det blivit av dig?
Pelarrader stå som förebråelser: ovärdig går du under oss!
Du är barn och bör kunna allt,
varför är du fjättrad i sjukdomens band?
Du är bliven människa, främmande förhatlig.
Då du var barn förde du långa samtal med oss,
din blick var vis.
Nu ville vi säga dig ditt livs hemlighet:
nyckeln till alla hemligheter ligger i gräset i hallonbacken.
Vi ville stöta dig för pannan, du sovande,
vi ville väcka dig, döda, ur din sömn.