Ingen vill jobba kvar
på vårdhemmet
På ett demenshem i Karlstad har samtliga anställda begärt omplacering. Orsaken är en anhörig till en av de boende som i flera år trakasserat personalen.
Den utlösande faktorn tycks vara att den anhörige monterat upp fem kameror för att övervaka allt som sker i den boendes lägenhet. Men problemen har pågått i flera år:
Den anhörige övervakar varje moment i personalens arbete, vill delta när den boende ska tvättas eller gå på toaletten och anmärker på allt från matningen till vilka möbler som finns i det allmänna köket. Personen kräver att personalen inte ger febernedsättande eller smärtstillande medicin när den boende behöver det.
Personalen blir också anklagad för att stjäla och ljuga, att ge vårdtagaren mediciner som inte är ordinerade, att inte ge tillräckligt med mat och dryck och att vara inkompetent. Den anhörige påstår att en av de andra boende på hemmet dog på grund av att personalen inte gav personen tillräckligt att äta och dricka. Samtidigt kan samma person komma och ta bort vårdtagarens mat när personalen sitt och matar och vårdtagaren äter med god aptit.
Den anhörige vill ta med sig inkontinensskydd fulla med kiss och bajs och blir rasande när personalen invänder mot detta. Personen gömmer sig i vårdtagarens lägenhet för att spionera på personalen och går också in i andra boendes lägenheter. De anställda får hela tiden nya riktlinjer för hur vårdtagaren ska behandlas och förväntas när som helst släppa det de har för händer för att diskutera någon detalj i omsorgen.
Den anhörige kräver också att personalen utför omotiverade medicinska åtgärder, som att kolla temp och blodsocker. De aggressiva kraven kan komma per telefon tio gånger i timmen. Dessutom begär den anhörige ut listor på all personals för- och efternamn, samt arbetsscheman.
I en skrivelse till Arbetsmiljöverket berättar personalen genom sitt skyddsombud om den ohållbara situationen. Utöver att de själva känner sig skrämda, kränkta och påhoppade oroar de sig för att vårdtagarens hälsa och integritet är i farozonen. Personen kan inte tala för sig själv.
Arbetsgivaren har varit medveten om problemen och satt in handledning för att hjälpa personalen att klara den psykiska pressen, och extrapersonal några timmar per dag för att ingen ska behöva vara ensam med den anhörige, berättar skyddsombudet i skrivelsen. Men det hjälper inte: ”Problemet kvarstår och gränsen för vad vi som personal orkar med har egentligen varit nådd för länge sedan”, skriver skyddsombudet.
– Vi vill primärt säkra vårdtagarens bästa, kommenterar Per-Olov Johansson, som är verksamhetschef för äldreomsorgen och just nu tillförordnad vård- och omsorgsdirektör i Karlstad. Men vi tittar givetvis även på arbetsmiljöfrågorna.
Han berättar att kommunen nu för diskussioner med såväl anhöriga och Arbetsmiljöverket som personalen och facket, men att han inte kan säga ännu hur problemen ska lösas.
– Om personalen ska omplaceras, det är en förhandlingsfråga. Men man kan ju befara att problemen kvarstår ändå.