LO-förbundens medlemmar har uttröttande och mer monotona jobb – samtidigt som arbetarnas inflytande över arbetet minskar. Skillnaderna i arbetsmiljön ökar mellan högre tjänstemän och arbetare, och det är de kvinnliga arbetarna som drabbas hårdast av försämringarna.

Det framgår av LO-rapporten Arbetsmiljö 2012. Den bygger på LO:s egna bearbetningar av SCB:s arbetsmiljöundersökningar.

– Egentligen borde arbetsmiljön vara bättre på en modern arbetsmarknad, men nästan alla kurvor pekar åt fel håll. Det är helt fel utveckling som vi måste ta på största allvar, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson i ett pressmeddelande.

Och förmodligen är det ännu sämre än vad som framgår av undersökningen från Statistiska centralbyrån (SCB).

LO:s rapportskribent Sten Gellerstedt konstaterar att en låg andel av de tillfrågade har svarat på SCB:s arbetsmiljöundersökning. Bortfallet är särskilt stort bland yngre, de med kort utbildning, låginkomsttagare, arbetare med utländsk bakgrund, de med tidsbegränsade anställningar och deltidsanställda. Och det är troligt att deras arbeten har sämre arbetsmiljö än genomsnittet.

För allt fler blir arbetet mer monotont. Bland kvinnliga arbetare upprepar 62 procent samma arbetsmoment flera gånger per timme under minst halva arbetstiden. Och för kvinnorna i privat service upprepar 77 procent samma arbetsmoment. För manliga arbetare är andelen något lägre: 55 procent.

Lägst andel med monotona jobb finns bland högre tjänstemän, där 18 procent säger sig ha upprepande arbetsuppgifter. Undersökningen jämför utvecklingen under 20 år, från 1991 till 2011, och under den tiden har andelen som har monotona arbeten hela tiden stigit.

Kvinnliga arbetare inom offentlig och privat service har minst möjligheter att påverka sin arbetstakt. 2003 kunde drygt 40 procent av arbetarkvinnorna bara bestämma arbetstakten under mindre än en tiondel av sin arbetstid. Andelen med lite inflytande ökade mellan 1991 och 2003 och efter 2003 har inflytandet ökat något, men det är fortfarande betydligt mindre än 1991.

Det visar sig också att bara en tredjedel av LO-förbundens kvinnliga medlemmar arbetar enbart dagtid på vardagar. Bland männen i LO-jobb är det drygt hälften som bara arbetar dagtid under vardagar. Motsvarande siffra för manliga högre tjänstemän är ungefär 80 procent.

För allt fler är arbetet uttröttande. En bit över 60 procent av arbetarkvinnorna är uttröttade varje vecka medan motsvarande siffra för LO-männen är runt 55 procent.

Många har ont i axlar eller armar varje vecka. Både bland LO-förbundens män och kvinnor var andelen större 2011 än 1991. Allt fler har ont i ryggen och det var fler som hade värk i nedre delen av ryggen 2011 än 20 år tidigare.

För alla anställda har tillgången till företagshälsovård minskat och allra mest har den minskat för arbetarna.

LO-rapporten resonerar kring flera metoder att förbättra arbetsmiljön:

En metod är den solidariska lönepolitiken – som med centralt avtalade lägstalöner rationaliserar bort lågproduktiva jobb med dålig arbetsmiljö. En annan väg till bättre arbetsmiljö är överenskommelser med arbetsgivarna samt kollektivavtal om arbetsmiljöfrågor.

Dessutom pekar rapportskribenten på arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverket som en möjlig väg. Men för att dessa ska fungera bättre behövs dels en skarpare lagstiftning, dels mer resurser till Arbetsmiljöverkets inspektioner, enligt LO:s utredning.