Målarverkstaden under temat: Oproportionerlig kärlek.

Workshop i ”alternativa svordomar”.

En twittergrupp: Kom och kyss mig.

De turkiska demonstranterna är kreativa i sina protester mot premiärminister Erdogans idoga försök att kväsa folket.

Vår reporter Esref Okumus har besökt sitt gamla hemland och träffat ockupanterna av Geziparken, som försöker stoppa planerna på att röja grönskan till förmån för ett nytt stort köpcentrum: ”Ut ur våra liv, premiärministern!”

Men protesterna handlar inte bara om kommersiella planer. I grunden värjer sig turkarna från en smygislamisering och en accelererande statlig inblandning i människors privatliv och rättigheter.

Som förbud mot omoraliskt beteende på allmän plats, till exempel kramar eller – gud förbjude – hångel. Det ledde till Kom och kyss mig-gruppen som samlades i tunnelbanan, men jagades på flykten av poliser.

Alternativa svordomar – feminister som lär ut nya kraftord: till exempel halicksson i stället för horunge.

Och så oproportionerlig kärlek.

Utvecklingen i Turkiet är oacceptabel och det brutala bemötandet av människors protester totalt förkastligt och förhoppningsvis kontraproduktivt.

När jag för länge sedan rände på rockfestivaler (de hette till och med popfestivaler på den tiden) så var de också uttryck för någon sorts protest, om än inte mot ett så fullständigt förtryck. Men i alla fall en sorts ungdomligt uppror.

Vi bodde i blöta tält, lyssnade på musik som föräldrarna tyckte var förfärlig, med ibland rätt underliga politiska texter. För att inte tala om leran i Roskilde – varför lärde man sig aldrig och packade ned stövlar och regnjacka? Förmodligen är svaret att det var vad mamma rådde till.

Nu – är festivalerna reducerade till marknadens villkor. Och har därmed grävt sina egna gravar. Läs festivalproffset Martin Röshammars genomgång av musiksammankomsternas utveckling på veckans kultur. Men missa inte tipset om de små arrangörerna som lever ett eget liv ute i landsorten – bortom riksrubrikernas förlovade uppmärksamhet.